Jag kikade fascinerat på när livmodern försvann, och snackade skit med veterinären. Nåväl, sedan blev det svart. Nästa minne är närgången personal som säger "jävlar, vilken bula"... sekunderna innan hade jag visst slagit i ett eluttag - följt av att väggen hade attackerat mig.
Äsch då, upp och hoppa för att sedan knalla iväg till fikarummet för att tugga i sig någonting. Jag påbörjar nästa diskussion... hinner tänka att "jag vill spy" - men fortsätter ändå prata, då frukosten hamnar över halva deras fikarum.
Resten av dagen har jag fått höra "lilla stackare" och "ska vi åka till vårdcentralen?"... bortsett från veterinären som tittat på min bula och säger "den där skulle man allt vilja slå hål på!" Mig går det ingen nöd på. Jag kan stoltsera med att vara den enda som både svimmat och sedan spytt i fikarummet! "Mig glömmer ni inte i första taget", följt av ett tiotal personer som nickande instämmer. Den bjuder jag på!
Djurägarna tittar litet misstänksamt på mig då jag står i behandlingsrummet eftersom det ser ut som om någon givit mig en rak höger. Men, men, min vän hävdade att jag passar i blått och det är ju positivt! En djursjukvårdare hävdade dock att mängden blått var mindre klädsamt. Äsch - om några dagar är det gulbeige istället, och det kanske klär mig bättre?
