Tokstollar

Jag skrev någonting om ”vintervila” i inlägget innan. Precis, det som skrevs i november. Tro mig, jag skäms. Bloggen har flåsat mig i nacken hela tiden – och jag har valt att springa vidare medan månaderna gått. Får jag ursäkta mig med ”ständigt eldande”?

… Som jag sprungit hos fram och tillbaka till den där vedpannan hela vintern. Dagen började med… eldande och avslutades med… eldande. Trots det kröp temperaturen sällan över 17 grader. Det var ganska hemskt. För att inte tala om att gå fram och tillbaka utomhus, i 20 minusgrader för att lägga på ved någon gång i timmen.

Men nu är det vår! Jag och jyckarna spenderar helst dagarna utomhus, det är underbart att strosa runt samtidigt som vitsipporna fyller luften med en söt doft. Vintern hade sina fördelar, för jag har sällan njutit så mycket av våren som nu!
Ett vårdopp har också hunnits med – jag känner mig nöjd med 28 april. Det gick helt okej efter att benen domnat bort…

Tanten och Fladderörat trivs också med livet, bortsett från förstnämnda som, hur-hon-nu-lyckades, skar sönder en del av mellanhanden. På en barkbit. Hon skulle ta den i munnen, strök över den med tassen och voilá – blodbad! Tanten did it again. Hon har inte brutit några ben ännu, men annars har hon hunnit testa på de flesta diagnoser och tillstånd. Min kommentar efter barkbiten var; tack för vet-flex! En uppfinning i klass med hjulet. Efter två veckor hade Tanten lyckats göra slut på hela mitt förråd av de färgglada bandagen, och matte hade hunnit bli ganska bra på att göra tassbandage.

Sådan matte sådan hund. En del av mina hundar är arv och en annan del av dem är miljö. Jag undrar vilken del av dem som intresserat sig för ett antal olika beteenden?
- Lilo ääälskar fötter. Tar jag fram en fot och en boll… tar hon foten. Ser hon någon dra av sig en stumpa, ser man hur det glittrar till i ögonen och hon går målmedvetet fram för rengöring. Prova att vifta med en korv framför din hund, uttrycken ”maaat” och ”fooot” påminner om varandra.
-Soya ylar till Erik Grönwalls ”Higher”. Bara den låten – ingen annan. Första gångerna avundades jag hennes tonsäkerhet, men de senaste gångerna har tonen låtit mer klagande. Det kan vara för att jag förstör hennes sång med mitt eget ylande…
-Soya har kommit på tjusningen med att ”koka kaffe”. Lilo lärde Soya att plocka upp stenar från sjöbotten… och det har Soya anammat, om man bortser från att hon skippar stenarna. Hon går sonika runt i vattnet, stoppar ned nosen så det hörs ett ”blubb blubb”. Sedan lyfter hon förtjust på huvudet, går nöjt vidare och fortsätter koka kaffe någon annanstans.
Arv eller mattes stollighet som smittat av sig?