Random snack

Antar att det är dags för en uppdatering om mitt ytterst intressanta liv?

Jag befinner mig just nu i ett tillstånd som folk skulle beskeriva som; "frälst". Ja, inte i religiös bemärkelse - utan snarare ur en musikalisk synvinkel... eller något...

Minns inte om jag nämnt att jag var iväg på musikal för några veckor sedan och såg Spring Awakening? Rykande fräsch musikal direkt från Broadway till Karlstad. "Musikalen som inte backar för något". Tja, efter ha sett folk runka, ha sex och göra bort sig allmänt på scenen kan jag inte mer än hålla med. Otroligt talangfulla ungdomar som visade upp sig på scenen... man förväntar sig inte jättemycket - men vilka röster de hade! Efter att ha gjort lite efterforskningar på internet kunde man dock konstatera att svenskan är ett ganska mjukt språk utan något vidare tryck i. Jämför svenska låttitlarna "Det är kört" respektive "tonårsångestland" med engelska titlarna "totally fu*ked" och "bitch of living".
Kanske inte låter som en höjdare för en utomstående - men jag rekommenderar den varmt!

Kan ju fortsätta musikpratet genom att berätta att jag äntligen kom iväg på Mamma Mia - the movie igår kväll. Jag vet, flera månader efter premiären; men jag befinner mig ju trots allt i lilla Forshaga på den värmländska landsbygden. Jag blev inte särskilt förvånad när jag möttes av hela den imhemska befolkningen inne i biosalongen. Årets happening som folk vallfärdat för att få se...
Mitt utlåtande; ungefär lika frälst över Spring Awakening som Mamma Mia. Jag har en crush på *host* trettio år äldre Colin Firth (visst ser han inte ut som en 48-åring?), så igår fick jag dagens dos av honom. Behöver väl knappast nämna att hans nummer "Last Summer" mer eller mindre spelats sönder under det senaste dygnet...

Bifogar givetvis länken för den intresserade; http://www.youtube.com/watch?v=OcOrDs9wFLA
Jag blir fånigt glad över den lite halvkassa sången, trevandet med tonerna - och ej att förglömma den brittiska accenten. Såg en intervju med honom igår där han tvivlade på att någon någonsin skulle be honom sjunga igen.
Hittade dessutom ett klipp från Ellen DeGeneres Show där han berättande sin "underpant story". Bifogar även den länken och garanterar ett gott skratt;
http://www.youtube.com/watch?v=6lUPyeJr82g
However, tyckte att filmen var bättre än "den riktiga" musikalen. (Pff... fick påbackning sist jag använde uttrycket "den riktiga" efter att ha konstaterat att i Forshaga fanns både missionskyrkan och "den riktiga kyrkan". Religionsläraren spände ögonen i mig). I slutet av 9:an fick jag äran att se Mamma Mia på cirkus. Fanns väl egentligen bara en liten hake; jag kommer från Sveriges fattigaste kommun...
Resulterade i att det stod "delvis skymd plats" på min - troligtvis - billiga biljett. När musikalen väl började hade jag både hela ljudbordet samt en stor stolpe i vägen. Tittade jag rakt fram såg jag ungefär en meter av scenen på båda sidorna. Dessutom satt det några snorungar från Motala och kastade Ahlgrens bilar på oss under hela showen. Älska Kinda Kommun! Nej, förlåt. Jag ska inte vara otacksam. Jag ska vara glad över att i alla fall fått höra den svenska versionen... samtidigt som jag studerat sprickorna i en stolpe på Cirkus. När jag ända är igång och gnäller vill jag bara påpeka att jag är en "sån där" tråkig person som vill höra allt på engelska. Original ska det vara!

För att byta ämne och återgå till ovan nämnda religionslärare. Har aldrig stött på maken på människa! Så lugn, lugn, lugn och sansad. Om det är någon här med sömnproblem så kan jag leasa ut honom till den som vill. Förutom att han fungerar ungefär som en narkos är han fruktansvärt provocerande (vilket han givetvis erkänner och är stolt över...). Inte för att få ur oss vettiga svar, utan han är bara provocerande för att han tycker att det är roligt.
Förra veckan konstaterade han att kvinnor var antingen helgon eller horor. Tack. Det var bra sagt i en klass med 31 tjejer.
Min motfråga blir; i hur många religioner anses kvinnor egentligen kvinnor vara helgon? Tja, möjligen i någon religion i minoritet som ingen känner till.
Finns mycket att säga om den personen - men nu får det vara nog för idag.

Annat intresserant som hänt mig? Tja, inte mycket. Jag snodde någons bonus på ICA-kortet nu på kvällningen. Trängde mig före en dansk i kön och drog kortet. Han betalade, men jag fick bonusen. Det var fint, ska jag göra oftare...
Elise försäkrade mig om att han var dansk och inte hade något kort själv och att jag kunde lugna ner mig... efter att ha brukat någon form av överslagshandling (precis som på hundar) under flertalet minuter som resulterade i gapskratt.

Nej, nu får jag åter igen hindra mig själv från att skriva för mycket...

Just det! Min lärare blev i helgen SM-vinnare i apportering för retrievers med sin labrador Anki. Är jätteglad för hennes skull! Är otroligt imponerad över hennes hundar - fruktansvärt duktiga är de! Sista skicket hade hon fått skicka hunden 250 m rakt fram, för att sedan via visselpipa dirigera henne in i en buske för att hämta upp en and. Och min hund kan knappt ligg....

Trasiga frysar och ilskna busschaffisar

Att leva i Forshaga är tufft. Av olika anledningar.
I helgen bestämde sig vår frys för att göra revolution. Dörren gick helt enkelt sönder och går i princip inte att stänga... eller jo, man kan knuffa igen den - och den flyger upp så fort man släpper taget. Vi såg till att göra en felanmälan fort som sjutton - dock är vi mycket väl medvetna att vi hyr av, just det, FABO. Forshagabostäder - vars logo är kort och gott "hemtrevligt". Inte en enda gång har de varit trevliga på något sätt. Eller jo, jag träffade en "Fabokvinna" i fredags. Hon förolämpade mig inte, men likväl flinade hon stort och brett och klargjorde ganska snart att jag var dum i huvudet. Tack för den!

Eftersom jag och Elise sedan några år tillbaka är insatta i hur FABO fungerar så räknar vi inte med att frysen blir lagad förrän någon gång efter jul. Fram tills dess vågar vi inte öppna. Hyllorna har frusit fast... och det går inte att frosta av förrän dörren är lagad. När jag ändå är i gång och gnäller kan jag ju passa på att berätta att tvättmaskinerna är trasiga. Har vi tur lagar FABO dem i samma veva som de fixar frysen - någonstans i slutet av Januari...

Igår var jag och klasskamraten iväg till Hammarö för att klappa valpar (igen). Det är en skön känsla när man kan smyga åt sig ett besök hos uppfödaren för att stilla sitt "valpbehov". Det är inte alla personer som ger upp sin måndagkväll för att låta ett par tjejer sitta och dregla över valparna inne i valplådan - och dessutom skjutsa dem hem de fyra milen! Tackar för skjutsen Annelie - glömde säga det igår (=hon försvann illa kvickt när Elise kom på att vi skulle börja flytta dörrarna inne i lägenheten).

Jag är riktigt glad över att vi fick skjuts hem faktiskt. Jag och Elise upplevde en mycket otrevlig bussresa ut till Hammarö igår... då vi råkade ut för en busschaufför som vaknat på fel sida - och skällde ut oss efter noter. Scenario; Vi går på bussen. Gabriella håller upp biljetten från Forshaga eftersom den (vad flera chaufförer berättat är giltig i en timme). Busschaffisen blir märkbart irriterad och påpekar att det inte finns något sådant system - men låter ändå Gabriella kliva på gratis. Jag räcker fram mitt busskort och säger att jag ska till Segelvägen. Busschauffören börjar vråla att café xxx minsann ligger på Orust! Därefter fortsätter han med att "hur fan ska jag kunna veta var Segelvägen ligger. Är det i Arvika eller i Rättvik!?". Gabriella blir förvånad över hans reaktion - varpå han även skäller ut henne efter noter... just för att hon ser förvånad ut. Därefter fortsätter han skrika. Till slut höjde jag rösten och bad honom knappa in Hammarö kort och gott.
Det går några minuter - sedan stannar chauffören bussen intill trottoaren. Reser sig upp, pekar på oss och vrålar ännu en gång ut oss för att Gabriella gått på bussen gratis (inför alla passagerare). Hon ber om ursäkt och frågar om hon ska betala (trots att det var han som skrikit åt henne att gå och sätta sig).

Jag insåg ganska snabbt att det inte var någon idé att ifrågasätta honom. Eftersom jag bara varit på Hammarö någon enstaka gång tidigare, så tänkte jag att han kunde ha berättat var vi skulle ha gått av? Eftersom Hammarö är så pass stort så ligger olika delar inom olika zoner - alltså hade det underlättat om han kunde ha knappat in rätt zon från början. Det som förvånar mig är att han inte kunde sin egen busslinje? Normalt sett brukar de känna till alla hållplatser och inte ha några problem med att ropa ut det.
Att vara otrevlig är en sak - men att skrika ut oss utan orsak är inte okej. Det slutade hur som haver med att vi gick av några stationer tidigare, dels för att vi-inte-visste-vart-vi-var och för att slippa busschaufförens kalla blickar. Man kände sig riktigt illa till mods.

Det var skönt att komma in till valparna i alla fall. Vi hämtar hem vår tös på fredag, och det var kul att träffa henne en gång innan. Troligen blir hon verkligen någonting att bita i - helvild! ...och helt orädd. När en pipleksak togs in i valprummet var hon den första att våga gå fram till den -och sedan bära iväg den (för att pipa med för sig själv). Dessutom blev vi bjudna på fika! Vägen till en hundsportares hjärta går genom magen - och framför allt är man knäsvag för fika. With a little help med en kopp kaffe och en mazarin försvinner alla tankar om elaka busschaufförer!

I övrigt måste jag bara få uttycka min fascination för bajspåsar! Inse bajspåsens alla användningsområden? Man kan använda dem för att ha godis i, plocka svamp i, kräkas i (=klasskamrat som blev illamående av bil), snyta sig i (Elise har testat), ha glasyr i (julbaket -07)... och så hundskit då.

Nej, åter igen bör jag lägga ner bloggskrivandet. Tangentbordet förhäxar mig.

Höstväder

Satt och kikade igenom lite äldre bilder idag, och hittade lite bilder från tidigare i somras.
En svart Labbasnos...
Ett Labbasgap...
En Lilonos...

Och så en Lilo...
Och så lite växter..

Nu är hösten här. Eller ja, hösten har varit här de senaste veckorna i form av ruskväder och regn. Inte mig emot, absolut inte. Jag gillar vädret. Älskar hösten. På sommaren blir det ett sådant spring; man får absolut inte sitta inne och ta det lugnt en dag. I alla fall inte utan att skämmas och inbilla sig att man inte tar till vara på den varmaste årstiden.

Idag var jag med Dejeborna (Patrik, Katrin, Alex och deras dalmis Léon) till Oxhälja i Filipstad på marknad. Tydligen något värmländskt fenomen. Jag fick det förklarat för mig som ett ställe där indianerna flockades. Well, det stämde inte. Jag förväntade mig indianer bakom varje klädesplagg och sockervaddsstånd, men på det stora hela så var de en minoritet bland alla skojfriska värmlänningar. Jag är fascinerad över att alla människor som är bosatta kring, och x antal mils omkrets ifrån Karlstad alltid är så himla glada (eller åtminstone ger intrycket av att vara det).
För att sammanfatta en hel dag; spöregn, kallt, kyligt, trångt, ruskväder - men ändock trevligt. Marknaden var enorm och ett tag trodde jag att jag för evigt var vilse i Filipstad... Hemska öde...

Dagens största spänning låg i att behålla ögonen kvar i ögonhålorna bland alla mängder med paraplyer. Om folk inte visste bättre skulle paraplyer sedan en lång tid tillbaka vara att anses som ett mordvapen. Dessutom både lätt och billigt att få tag på. Om inte annat skulle man kräva licens för "innehavande av paraply". Folk har inte en susning om hur farliga de är när de vårdslöst stolpar fram mellan stånden med offentligt accepterade mordvapnet i högsta hugg.

Dagens irritation stod Lilo för. Hungriga hund. Hon var en dammsugare genom hela dagen. Slängde sig åt både vänster och höger, tuggade i sig papper, mat, godis, avsågade vedbitar (där folk demonstrerat sågar) och avgnagade majskolvar. Patrik och Katrin slutar aldrig fascineras över Lilos kärlek till mat, medan jag å andra sidan slutade för länge sedan. Vid ett tillfälle tog jag upp henne i famnen och bar henne ett tag förbi några matstånd för att slippa dragandet, för både hennes och min skull. Ska se till att skaffa en ny sele, för jag trivs inte när hon drar i kopplet. Vill ogärna ha en hund med nackskador i framtiden.

Dagen avslutades på ett gatukök mitt ute i urskogen. Trevligt att bli bjuden på mat två dagar i rad. Idag bjöd Dejeborna på hamburgare med pommes, och igår kokade de ihop någon kinesisk vegetarisk gryta bara för att jag kom och hälsade på. Vilken lyx! Nu överlever jag en vecka till!

Nu på kvällskvisten sitter jag bara och njuter av att vara inne i värmen igen. Har dragit på mig mjukisbyxor, en stickad tröja och varma sockor. Téet står och svalnar i koppen och ur högtalarna spelas Darkness med Disturbed. Mörkret har sänkt sig över Forshaga, och jag saknar Kastor. Hittade en bild på Herr Dalmatiner när han låg ihoprullad i min säng med huvudet på kudden. Usch, man får intala sig själv att han har det bättre där han är nu...

Vi var på Hammarö!

I helgen var jag och mor min iväg till Hammarö för att hälsa på Lilos uppfödare. Eller ja, jag ville träffa Lilos mamma - och lyckades på något sätt charma till mig en fika. Lilos mamma Emma blir ju trots allt 12 år i år. Det märktes inte kan vi ju konstatera. Om jag ska tro Annelie rätt så kommer Lilo var studsig och flamsig till den dagen hon tuppar av. Jag antar att det stämmer då de flesta City Kids:are mer eller mindre hoppar jämfota dag ut och dag in.

"Matte, får jag pussa på mina barnbarns-barn?"

"Kommer ni innan mitten av september finns valparna kvar också"
Just det... de där små, små prickiga sakerna med bedjande ögon och bebismage. Jag skrev alldeles nyligen ett inlägg om att de sög i valptarmen. Tror ni det blir bättre av att avsiktligt åka till någon med valpar i sötaste åldern för att hälsa på? Och sedan motstå valparna?
To be honest. Vi stod inte emot valparna. Inte ett dugg. Dessutom kläcker människan ur sig att det finns en tik kvar. Och undrar om vi är intresserade? På vilket sätt skulle vi inte vara intresserade? .... det värsta är ju att vi har möjlighet att ta oss an en valp också. Typiskt. Verkligen.

Vår lilla tjej som hämtas hem nästa vecka. Visst är hon söt? Efter låånga diskussioner (=överdrift) och många nätter har vi kommit fram till att det blir en Soya. Jag hade egentligen tänkt mig en brun tik med fräknar i hela ansiktet som en Soya. Men, namnet fick gå till en bättre behövande då mamma föreslog namn som Beata, Fiona och Flora som framkallade kväljningar från min sida. Vi köper hunden ihop. Hade hon köpt den själv, så hade jag väl stått ut. Min hanhund om x antal år blir en Gunvald - och då kan ingen stoppa mig! (Lilo fick inte heta Gunvaldina för omgivningen, så det får gå vidare till någon annan).

Soya och "Syster Yster" (kom inte på något bättre för stunden). Vår tjeja till vänster och syrran till höger.
Mamma fattade tycke för den lite lugnare systern... medan jag blev helt förälskad i Soya. Hon var helt orädd, sprang runt som en tok och utforskade. Kom inte på inkallning. Blev irriterad när man tvingade henne att sitta stilla i famnen. Ni vet, jättecharmig. Kommer troligen bidra till mina första gråa hår - vid 18 års ålder.

Forts...

Lite mer bilder;

Vår tjej

Syster yster

"Kom då lilla valpen!"
"Ja, kom då!"
...Nähä?
Visst är hon söt?

Fick med mig en bild hem på Lilo också!
Jag har aldrig sett henne som valp - så det var riktigt roligt! Visst var hon söt som socker?