Höstväder

Satt och kikade igenom lite äldre bilder idag, och hittade lite bilder från tidigare i somras.
En svart Labbasnos...
Ett Labbasgap...
En Lilonos...

Och så en Lilo...
Och så lite växter..

Nu är hösten här. Eller ja, hösten har varit här de senaste veckorna i form av ruskväder och regn. Inte mig emot, absolut inte. Jag gillar vädret. Älskar hösten. På sommaren blir det ett sådant spring; man får absolut inte sitta inne och ta det lugnt en dag. I alla fall inte utan att skämmas och inbilla sig att man inte tar till vara på den varmaste årstiden.

Idag var jag med Dejeborna (Patrik, Katrin, Alex och deras dalmis Léon) till Oxhälja i Filipstad på marknad. Tydligen något värmländskt fenomen. Jag fick det förklarat för mig som ett ställe där indianerna flockades. Well, det stämde inte. Jag förväntade mig indianer bakom varje klädesplagg och sockervaddsstånd, men på det stora hela så var de en minoritet bland alla skojfriska värmlänningar. Jag är fascinerad över att alla människor som är bosatta kring, och x antal mils omkrets ifrån Karlstad alltid är så himla glada (eller åtminstone ger intrycket av att vara det).
För att sammanfatta en hel dag; spöregn, kallt, kyligt, trångt, ruskväder - men ändock trevligt. Marknaden var enorm och ett tag trodde jag att jag för evigt var vilse i Filipstad... Hemska öde...

Dagens största spänning låg i att behålla ögonen kvar i ögonhålorna bland alla mängder med paraplyer. Om folk inte visste bättre skulle paraplyer sedan en lång tid tillbaka vara att anses som ett mordvapen. Dessutom både lätt och billigt att få tag på. Om inte annat skulle man kräva licens för "innehavande av paraply". Folk har inte en susning om hur farliga de är när de vårdslöst stolpar fram mellan stånden med offentligt accepterade mordvapnet i högsta hugg.

Dagens irritation stod Lilo för. Hungriga hund. Hon var en dammsugare genom hela dagen. Slängde sig åt både vänster och höger, tuggade i sig papper, mat, godis, avsågade vedbitar (där folk demonstrerat sågar) och avgnagade majskolvar. Patrik och Katrin slutar aldrig fascineras över Lilos kärlek till mat, medan jag å andra sidan slutade för länge sedan. Vid ett tillfälle tog jag upp henne i famnen och bar henne ett tag förbi några matstånd för att slippa dragandet, för både hennes och min skull. Ska se till att skaffa en ny sele, för jag trivs inte när hon drar i kopplet. Vill ogärna ha en hund med nackskador i framtiden.

Dagen avslutades på ett gatukök mitt ute i urskogen. Trevligt att bli bjuden på mat två dagar i rad. Idag bjöd Dejeborna på hamburgare med pommes, och igår kokade de ihop någon kinesisk vegetarisk gryta bara för att jag kom och hälsade på. Vilken lyx! Nu överlever jag en vecka till!

Nu på kvällskvisten sitter jag bara och njuter av att vara inne i värmen igen. Har dragit på mig mjukisbyxor, en stickad tröja och varma sockor. Téet står och svalnar i koppen och ur högtalarna spelas Darkness med Disturbed. Mörkret har sänkt sig över Forshaga, och jag saknar Kastor. Hittade en bild på Herr Dalmatiner när han låg ihoprullad i min säng med huvudet på kudden. Usch, man får intala sig själv att han har det bättre där han är nu...