Vad är det för någon finess inbyggd hos medelåldermannen som får denne att brista ut i sång på ICA?
Inte ens var som helst inne på ICA - utan just då de packar ned varorna i plastkassen. Alltid detta falsktoniga spektakel. Ett dovt muller som klangar i dur.
Från mig till er, ni utpekade, medelålders män - jag ber så hemskt mycket om ursäkt för mitt klantiga beteende, då jag trots allt försöker skratta försynt (men det slutar alltid med ett brett leende och snor över halva ansiktet då jag försöker hålla inne med skrattanfallen).
Jag tycker att det är trevligt att de står och nynnar (personligen sjunger jag rätt ut - falskt. Elise skäms för mig, och ber mig vara tyst).
Jag borde verkligen tona ned mitt eviga skrattande. Jag skrattar åt allt. Jag behöver inte ens triggas av någonting - gamla upplevelser går att skrattas åt de med. Tro det eller ej, men även en biologilektion kan bli hysteriskt rolig med mitt sjuka sinne. Jag är som en drivande jakthund med låg skalltröskel. Typ.
Idag hade vi prov i biologi. Jag och Elise var ungefär vid samma nivå då vi skulle diskutera litet vid frukostbordet (dvs. vi började plugga cytologi - läran om cellen vid 23.00-tiden igår). Tro det eller ej, men celler är faktiskt riktigt spännande typer. Bara man kryddar till sanningen lite grann har man snart en aggressiv lysosom vars fosfolipider tappert kämpar för att hindra den att tugga sönder golgiapparaten... eller något annat spännande. Vår teori kring diffusionen var att celler är riktigt blåsta typer - framför allt då de strävar efter jämlikhet i samband med att de reagerar med destillerat vatten.
"Crap - vattnet har lägre koncentration än mig själv" *cellen släpper in vattnet, och sprängs sedan pga. övertryck*
Celler skapar inte intelligent liv. Celler är blåsta. Inte lustigt att visa människor inte;
- Har alla får i hagen
- Alla chips i påsen
- Plogat ända fram till dörren
- Hissen inte går ända upp
- Några skruvar lösa
Och så vidare. Min hjärna är själv ett resultat utav "inte alla chips i påsen".
Det är ingen idé att någon säger emot - mina vänner och släktingar är benägna att hålla med. Tyvärr, finns det ingen chans att de blir av med mig.
Bloggens flummigaste inlägg hittills - *vågen*
Eftersom jag antar att de flesta sluta läsa här, vill jag passa på att rekommendera Elises (Trollhättebon jag lever tillsammans med) blogg. Adressen är http://get-stoned.blogspot.com
måndag 26 januari 2009
lördag 24 januari 2009
Brottsplats - köket
Ett brott är begånget och ännu har ingen hund knutits till brottet som skedde i värmländska Forshaga. Gärningshunden är ännu oklar, men en dalmatinertik sitter för stunden i förhör hos polisen.
Brottet uppdagades vid 14-tiden idag då de intet ont anande gymnasieeleverna kom hem från en utflykt i närliggande Karlstad. Den ena av de båda tjejerna som blivit ett av brottens offer känner sig skakad, och vill inte prata om det som just hänt. Den andra personen, ägare till den misstänkta gärningshunden - berättar i sin tur med inlevelse om hur hon snabbt fick onda aningar.
"Det hela började med att jag öppnade dörren. Min hund kom rusande ned för trappan, och då jag klappade om henne märkte jag att hon hade en liten kula på magen (se; spänd ölmage). Det var som om hon hade ätit eller druckit väldigt mycket. Då vi kom ut i dagsljuset märkte jag dessutom att hon hade bruna prickar i pannan".
Journalistens anmärkning: Hunden har sedan tidigare bruna prickar i pannan, men dessa var en annan typ av prickar. De såg inte ut att leva i symbios med de övriga.
Därefter vänder tonåringen bort blicken. En tår rinner längs med kinden, och hon inser vad som egentligen hänt. Hon fortsätter snyftande;
"Jag började ana vad det var som hänt. På diskbänken stod en plastbunke fylld med vatten sedan gårdagens kladdkakebak. Den var ursköljd, men jag hade valt att hälla i varmvatten för att det skulle bli lättare att diska ur den sedan. Mina aningar bekräftades då jag fann plastbunken i min hunds säng"
"Jag gick sedan ut i köket - och jo, plastmattan nedanför diskbänken var täckt utav brunfärgat vatten. Ganska snart fick jag även syn på den sked som legat i plastbunken. Det var hemskt, vem har kunnat göra så här mot oss? Min hund har blivit anklagad för att ha begått ett brott, hon inte begått. Hon tittar på mig med bedjande ögon, och jag tror henne. Lilo skulle aldrig hoppa upp på diskbänken för att äta någonting..."
Bild av den misstänkte gärningshunden vid brottsplatsen. Matte hävdar att hon är hungrig, medan polisen tror att hunden försöker slicka bort bevismaterialen som kan vändas mot henne.
Dalmatinertikens version av brottet är en beskrivande berättelse om onda labradorer och sluga pudlar.Till en början hävdade hon att boven i dramat var den treåriga labradortiken Apple. Trots att den svarta hunden i vintras åt upp tomten och har ett tidigare brottsförflutet (som inkluderat uppätna tvålar och biblioteksböcker), har hon ett alibi för just det här brottet. Hunden befann sig sovande i sin bur vid tillfället - och polisen tvivlar på att Apple slickat upp låsen för att sedan låsa in sig igen efter avslutat brott. Huruvida det är dalmatinern som är brottslingen vill dock labradoren inte avslöja - inte för mindre än 34 märgben i alla fall, låter hon hälsa.
I samma stund som labradoren släpps efter förhören börjar dalmatinertiken mumla någonting om en slug pudel. Pudeln är i själva verket en dvärg som lystrar till namnet Olle och bor i lägenheten bredvid. Pudeln är ännu släppt utav polisen, utan sitter fortfarande i förhör. Dock tror de att han kommer att släppas inom några timmar, då dalmatinerns historia låter allt för påhittad för att vara sann. Enligt henne skall pudeln ha;
-Brutit sig ut från sin lägenhet
-Hoppat tre meter genom luften och över på tjejernas balkong
-Vidare in genom en låst balkongdörr
-Vält ut plastbunken över golvet
-Smetat in dalmatinertiken i kladdkakesmet och därefter tvingat denna att dricka en stor mängd vatten
-Därefter har han själv "diskat ur" bunken och placerat den i dalmatinertikens bädd (detta är den enda möjliga lösningen då pudeln i fråga äter mycket sparsamt, och uppskattningsvis någon gång i halvåret)...Då detta avklarats ska han sedan ha tagit sig tillbaka över i sin egen lägenhet utan att ägaren märkt någonting.
Balkongerna som pudeln tros ha hoppat mellan:
Olle, den anklagade pudeln:
Brottet kan bli svårt att lösa, men trots det ser polisen Xx X-sson positivt på saken.
Brottet uppdagades vid 14-tiden idag då de intet ont anande gymnasieeleverna kom hem från en utflykt i närliggande Karlstad. Den ena av de båda tjejerna som blivit ett av brottens offer känner sig skakad, och vill inte prata om det som just hänt. Den andra personen, ägare till den misstänkta gärningshunden - berättar i sin tur med inlevelse om hur hon snabbt fick onda aningar.
"Det hela började med att jag öppnade dörren. Min hund kom rusande ned för trappan, och då jag klappade om henne märkte jag att hon hade en liten kula på magen (se; spänd ölmage). Det var som om hon hade ätit eller druckit väldigt mycket. Då vi kom ut i dagsljuset märkte jag dessutom att hon hade bruna prickar i pannan".
Journalistens anmärkning: Hunden har sedan tidigare bruna prickar i pannan, men dessa var en annan typ av prickar. De såg inte ut att leva i symbios med de övriga.
Därefter vänder tonåringen bort blicken. En tår rinner längs med kinden, och hon inser vad som egentligen hänt. Hon fortsätter snyftande;
"Jag började ana vad det var som hänt. På diskbänken stod en plastbunke fylld med vatten sedan gårdagens kladdkakebak. Den var ursköljd, men jag hade valt att hälla i varmvatten för att det skulle bli lättare att diska ur den sedan. Mina aningar bekräftades då jag fann plastbunken i min hunds säng"
"Jag gick sedan ut i köket - och jo, plastmattan nedanför diskbänken var täckt utav brunfärgat vatten. Ganska snart fick jag även syn på den sked som legat i plastbunken. Det var hemskt, vem har kunnat göra så här mot oss? Min hund har blivit anklagad för att ha begått ett brott, hon inte begått. Hon tittar på mig med bedjande ögon, och jag tror henne. Lilo skulle aldrig hoppa upp på diskbänken för att äta någonting..."
Bild av den misstänkte gärningshunden vid brottsplatsen. Matte hävdar att hon är hungrig, medan polisen tror att hunden försöker slicka bort bevismaterialen som kan vändas mot henne.
Dalmatinertikens version av brottet är en beskrivande berättelse om onda labradorer och sluga pudlar.Till en början hävdade hon att boven i dramat var den treåriga labradortiken Apple. Trots att den svarta hunden i vintras åt upp tomten och har ett tidigare brottsförflutet (som inkluderat uppätna tvålar och biblioteksböcker), har hon ett alibi för just det här brottet. Hunden befann sig sovande i sin bur vid tillfället - och polisen tvivlar på att Apple slickat upp låsen för att sedan låsa in sig igen efter avslutat brott. Huruvida det är dalmatinern som är brottslingen vill dock labradoren inte avslöja - inte för mindre än 34 märgben i alla fall, låter hon hälsa.
I samma stund som labradoren släpps efter förhören börjar dalmatinertiken mumla någonting om en slug pudel. Pudeln är i själva verket en dvärg som lystrar till namnet Olle och bor i lägenheten bredvid. Pudeln är ännu släppt utav polisen, utan sitter fortfarande i förhör. Dock tror de att han kommer att släppas inom några timmar, då dalmatinerns historia låter allt för påhittad för att vara sann. Enligt henne skall pudeln ha;
-Brutit sig ut från sin lägenhet
-Hoppat tre meter genom luften och över på tjejernas balkong
-Vidare in genom en låst balkongdörr
-Vält ut plastbunken över golvet
-Smetat in dalmatinertiken i kladdkakesmet och därefter tvingat denna att dricka en stor mängd vatten
-Därefter har han själv "diskat ur" bunken och placerat den i dalmatinertikens bädd (detta är den enda möjliga lösningen då pudeln i fråga äter mycket sparsamt, och uppskattningsvis någon gång i halvåret)...Då detta avklarats ska han sedan ha tagit sig tillbaka över i sin egen lägenhet utan att ägaren märkt någonting.
Balkongerna som pudeln tros ha hoppat mellan:
Olle, den anklagade pudeln:
Brottet kan bli svårt att lösa, men trots det ser polisen Xx X-sson positivt på saken.
"Dalmatinern har sedan tidigare ett tungt brottsregister, där samtliga fall inkluderat mat - eller saker som går att tugga på. Förra hösten tuggade hon sönder fyra fjärrkontroller och en mobiltelefon. Dessförinnan är det brödlimpor, kattmat och bajsblöjor som gått åt. I höstas hamnade hon hos veterinären efter att ha ätit en kladdkaka - ett besök som slutade med kräkmedel; och senast förra veckan sågs hon komma springande med rester utav ravioli runt munnen. Vi kan inte döma henne i förväg, men oss emellan, det finns ingen annan möjlig gärningshund."
Bild på dalmatinertiken tagen i eftermiddags. Tiken berättar att hon inte når ändå upp till kanten, medan ägaren förklarar att hon är hungrig och i själva verket letar efter mer.
Bild tagen på tiken förra veckan av en övervakningskamera. Nosen är orangefärgad efter att hon ätit rester av ravioli.
I Forshaga har man under kvällen haft extraöppet på ICA för att stödja de kunder som skakats upp brottet. De befarar att skafferiet en dag skall stå tomt, och snörvlar högljutt mellan snyftningarna då jag försöker prata med dem. En tonårings liv är förstört och en labrador oskyldigt anklagad för ett brott hon inte begått. Allt till följd av en hungrig dalmatiners... hunger.
- Yy Y-sson, TT
Bild på dalmatinertiken tagen i eftermiddags. Tiken berättar att hon inte når ändå upp till kanten, medan ägaren förklarar att hon är hungrig och i själva verket letar efter mer.
Bild tagen på tiken förra veckan av en övervakningskamera. Nosen är orangefärgad efter att hon ätit rester av ravioli.
I Forshaga har man under kvällen haft extraöppet på ICA för att stödja de kunder som skakats upp brottet. De befarar att skafferiet en dag skall stå tomt, och snörvlar högljutt mellan snyftningarna då jag försöker prata med dem. En tonårings liv är förstört och en labrador oskyldigt anklagad för ett brott hon inte begått. Allt till följd av en hungrig dalmatiners... hunger.
- Yy Y-sson, TT
måndag 19 januari 2009
Motivation, vilja och harmoni
Skolan är igång – tjoho, yippi, finally! Eller nåt. Typ. Inte alls.
Sista terminen kommer för min del bara att resultera i sömnlösa nätter, svettvallningar och fjärilar i magen. Här pratar vi inte om fjärilar orsakade av lyckorus – utan aggressiva fjärilar med djävulshorn som flyger runt med ett enda syfte – att orsaka illamående och adrenalinrus. Det är lite spännande när man inser att kroppen är på flykt till och från. Man går till toaletten och lägger ett lass - därefter är man redo för att springa i dagar och besegra drakar om det så krävs. Tyvärr, blir min värld aldrig så spännande…
Inlämningarna och proven hopar sig, men jag är en sådan person som lite halvt protesterar mot tidsbrist genom att bli ännu långsammare. För stunden är jag mer eller mindre apatisk.
Höstterminens sista arbete (som tog lite mer än ett halvt dygn för mig att skriva ihop) förgylldes av Elises lilla ordbajseri. På dagen hade hon gått och pratat om 200 gram motivation – och hur väl den behövdes. Jag skrattade väl lite, och medgav att några deciliter vilja inte skulle sitta helt fel. Vid ett besök till ICA tittar hon uppgivet ned i matkassen och undrar var de 200 grammen med motivation tog vägen. Motivation i följd av en chokladkaka. Jag är ledsen, vill man ha choklad – så får man säga att man vill ha choklad. Jag är helt blind inför vackra uttryck och dikter. Just därför resulterar det i viss irritation för min del när dikter ska analyseras;
”Påskliljorna dansade och log mot mig”
Ehm… någon är hög på något? Va? Hur skulle jag kunna förstå att författaren syftade på kvinnor som dansar? Påskliljor och kvinnor är inte samma sak. Fnys.
Hur som haver, idag har jag tagit mig en kopp med harmoni. Det är te. Sådant man behöver då man håller på att stressa sönder.
Förra veckans stora ”nyhet” var att jag numera har inkontinensmedicin i min ägo. Det krävdes visserligen ett besök hos fröken veterinär, ett urinprov, 1100 kronor mindre i kassan och en utskälld veterinär. Det måste vara skönt de stunder veterinären får i en icke-insatt person som gör vad som helst för att hunden skall bli frisk. Tyvärr är inte jag sådan. Jag läser på innan om sjukdomarna, tar reda på vilka läkemedel som används och hur de verkar. Så var även fallet då jag var inne förra onsdagen… då veterinären låste upp sig på en urinvägsinfektion som Lilo hade i våras och skulle göra urinprov, bakterieodlingar samt lägga in min hund över en dag för att UL och röntga urinblåsa och lever/njurar tog det stopp. Ja, jag förstår att de vill göra en rättvis bedömning… men om det är inkontinens - så är det inkontinens. Lilos blöta fläckar i min säng styrs av hur mycket vatten hon dricker på en dag. Hon dricker och kissar normalt, hon har inte ont och det kommer inte blod. Skulle jag ha anat kristaller eller urinstenar borde jag väl ha åkt in tidigare? Jag skulle inte låtit min hund gå med sådana problem sedan i maj (då hon kastrerades) i vilket fall som helst.
Hur som haver – veterinären var grinig, och det var jag med. Efter lite ordkastning ringde hon upp mig dagen efter och lät mig få min vilja igenom! För dagen är jag en ganska lycklig människa, trots medicinering 3 gånger om dagen…. För 450 kronor i månaden.
Sammanfattning; Fortsätt simma, fortsätt simma….
Fisken Doris i ”Hitta Nemo” är min förebild. Helt underbar! Tänk som en blå fisk och humöret hålls uppe. Jag lovar. Gå runt och tralla ”Fortsätt simma” samtidigt som du svajar lite med kroppen och headbangar – det gör susen.
I övrigt har det inte hänt så mycket.
Jag var ute och gick sista kisspromenaden häromkvällen och fick ett drastiskt slut på mina snabba steg, då jag helt plötsligt låg i en hög på backen. Hand, ärm, tröjan och byxorna – från arslet ned till skorna var täckt i ljusbrun diarée, från hund. Mitt i mitt trötta rus kunde jag inte mer än garva. Elise förvånades dock inte, eftersom jag brukar gå runt och garva för mig själv. Att jag var täckt av avföring från topp till tå var bara en bonus för dagen.Forshaga är en skithåla – bokstavligen. Det ligger hundskit överallt! Jag slutade gå på gräsmattor då jag flyttade hit för tre år sedan, och inte ens Lilo har fått gå på dem nyligen då det var plusgrader. Alltför många gånger har hon eller jag trampat i det… vilket inte är mysigt. Men – fortsätt simma, fortsätt simma! Vi har minusgrader och snö just nu, så all skit ligger frusen under ett vitt täcke = glädje.
Sista terminen kommer för min del bara att resultera i sömnlösa nätter, svettvallningar och fjärilar i magen. Här pratar vi inte om fjärilar orsakade av lyckorus – utan aggressiva fjärilar med djävulshorn som flyger runt med ett enda syfte – att orsaka illamående och adrenalinrus. Det är lite spännande när man inser att kroppen är på flykt till och från. Man går till toaletten och lägger ett lass - därefter är man redo för att springa i dagar och besegra drakar om det så krävs. Tyvärr, blir min värld aldrig så spännande…
Inlämningarna och proven hopar sig, men jag är en sådan person som lite halvt protesterar mot tidsbrist genom att bli ännu långsammare. För stunden är jag mer eller mindre apatisk.
Höstterminens sista arbete (som tog lite mer än ett halvt dygn för mig att skriva ihop) förgylldes av Elises lilla ordbajseri. På dagen hade hon gått och pratat om 200 gram motivation – och hur väl den behövdes. Jag skrattade väl lite, och medgav att några deciliter vilja inte skulle sitta helt fel. Vid ett besök till ICA tittar hon uppgivet ned i matkassen och undrar var de 200 grammen med motivation tog vägen. Motivation i följd av en chokladkaka. Jag är ledsen, vill man ha choklad – så får man säga att man vill ha choklad. Jag är helt blind inför vackra uttryck och dikter. Just därför resulterar det i viss irritation för min del när dikter ska analyseras;
”Påskliljorna dansade och log mot mig”
Ehm… någon är hög på något? Va? Hur skulle jag kunna förstå att författaren syftade på kvinnor som dansar? Påskliljor och kvinnor är inte samma sak. Fnys.
Hur som haver, idag har jag tagit mig en kopp med harmoni. Det är te. Sådant man behöver då man håller på att stressa sönder.
Förra veckans stora ”nyhet” var att jag numera har inkontinensmedicin i min ägo. Det krävdes visserligen ett besök hos fröken veterinär, ett urinprov, 1100 kronor mindre i kassan och en utskälld veterinär. Det måste vara skönt de stunder veterinären får i en icke-insatt person som gör vad som helst för att hunden skall bli frisk. Tyvärr är inte jag sådan. Jag läser på innan om sjukdomarna, tar reda på vilka läkemedel som används och hur de verkar. Så var även fallet då jag var inne förra onsdagen… då veterinären låste upp sig på en urinvägsinfektion som Lilo hade i våras och skulle göra urinprov, bakterieodlingar samt lägga in min hund över en dag för att UL och röntga urinblåsa och lever/njurar tog det stopp. Ja, jag förstår att de vill göra en rättvis bedömning… men om det är inkontinens - så är det inkontinens. Lilos blöta fläckar i min säng styrs av hur mycket vatten hon dricker på en dag. Hon dricker och kissar normalt, hon har inte ont och det kommer inte blod. Skulle jag ha anat kristaller eller urinstenar borde jag väl ha åkt in tidigare? Jag skulle inte låtit min hund gå med sådana problem sedan i maj (då hon kastrerades) i vilket fall som helst.
Hur som haver – veterinären var grinig, och det var jag med. Efter lite ordkastning ringde hon upp mig dagen efter och lät mig få min vilja igenom! För dagen är jag en ganska lycklig människa, trots medicinering 3 gånger om dagen…. För 450 kronor i månaden.
Sammanfattning; Fortsätt simma, fortsätt simma….
Fisken Doris i ”Hitta Nemo” är min förebild. Helt underbar! Tänk som en blå fisk och humöret hålls uppe. Jag lovar. Gå runt och tralla ”Fortsätt simma” samtidigt som du svajar lite med kroppen och headbangar – det gör susen.
I övrigt har det inte hänt så mycket.
Jag var ute och gick sista kisspromenaden häromkvällen och fick ett drastiskt slut på mina snabba steg, då jag helt plötsligt låg i en hög på backen. Hand, ärm, tröjan och byxorna – från arslet ned till skorna var täckt i ljusbrun diarée, från hund. Mitt i mitt trötta rus kunde jag inte mer än garva. Elise förvånades dock inte, eftersom jag brukar gå runt och garva för mig själv. Att jag var täckt av avföring från topp till tå var bara en bonus för dagen.Forshaga är en skithåla – bokstavligen. Det ligger hundskit överallt! Jag slutade gå på gräsmattor då jag flyttade hit för tre år sedan, och inte ens Lilo har fått gå på dem nyligen då det var plusgrader. Alltför många gånger har hon eller jag trampat i det… vilket inte är mysigt. Men – fortsätt simma, fortsätt simma! Vi har minusgrader och snö just nu, så all skit ligger frusen under ett vitt täcke = glädje.
torsdag 15 januari 2009
Bilder från jullovet
Här kommer en del av de bilder som togs under jullovet. De är lite halvdana, och ingen av dem är redigerade. Jag ber om ursäkt för min lathet.
Ett besök hos kennel "Min Bästa Vän" (sötaste kennelnamnet jag hört) genomfördes. Jag har lurat på min vän en finsk lapphund, så den här dagen var vi där för att hälsa på hennes valp "Yoddla". På bilden syns mamma Katla.
En av tre valpar i kullen - Yoik.
Hanvalpen Yoker, som både uppfödare och Veronica ville lura på mig. Vilken tur att vi redan har valp hemma, som kräver uppmärksamhet nog. En F-Lapp är visserligen lugnare, väldigt söt, trevlig...
Veronicas blivande familjemedlem. För stunden kallas hon för Yoddla (vilket stämmer alldeles utmärkt...;D)
En bild från farsgubbens ställe. Lillasyster ser till att Vega blir av med lite snöstyltor. Det är familjens gammeltant, som vi tyvärr inte har någon bakgrundsinformation om - men hon har nog några år på nacken.
Min blandras Labbas (golden/labbe) som bor hos farsgubben
Soyas reaktion på hästarna - spring! Gammeltanten är inte särskilt förtjust i hundar, men Turali lyfte bara lite förstrött på ena bakhoven och knuffade försiktigt undan Soya då hon, enligt Turali, nosat lite för länge på henne.
Sekunden innan valpen åt upp Tant Brun...
Odågan till valp växer som ogräs och är numera i jämnhöjd med Tant Brun. Fröken Svart får dock stå för rollen som familjens största hund. Än så länge.
Tant med spring i benen på nyårsafton (som spenderades i avskildhet ute på landet. Hundarna låg och sov under tolvslaget!)
Mattes omdöme sjönk i Lilos ögon den dagen då hon kom hem med en björkissele. Att dra på saker - det är under hennes värdighet. Lilo tyckte mest synd om sig själv, men Tyra tyckte att pulka efter hund var det bästa på länge!
Morgonstund har guld i mund....
måndag 5 januari 2009
Snorkallt
I ett tappert försök att undvika en förfrysning utav diverse lemmar, tar jag till datorn och knapprar ihärdigt på tangentbordet. Jag hatar visserligen datakräket... det är gammalt, segt och fläkten fungerar inte som den ska - utan det känns som om att hålla ett brinnande ljus mot låret (här pratar vi laptop). Men vad gör man inte för att överleva den bittra kylan? Skulle jag mot all förmodan mista känseln i ansiktet eller tårna, får jag väl placera datorn där istället. Någonting positivt skall väl medeltidsmaskinen erbjuda...
Nåväl, de prickiga vargarna hjälper till att hålla värmen något. De ligger i klumpartad formation, över varandra. Soya tryckte till både caps lock (så någon stackare på messenger fick känna av mitt vrede i form utav en mängd versaler) och cd-disken så skivan flög ur. Lilo begränsar mitt rörelsemönster genom att ligga lite halvt över brädet med bokstäver... och Diva är bara allmänt i vägen. I vanlig ordning. Kisas egen bromskloss. Spelar ingen roll att vägen är bred och skogen stor - 25 kilo skelögd hund står likväl framför skorna och blänger. "Echo, echo, echo".
Är det någon som vill prova på att leva i nuet och bara vara till 110%, finns Halmstaddivan till förfogande. Tyvärr finns här inget Tylösand eller havsvyer. Duger det med några enstaka kalhyggen och lite småstadsoriginal?
De lär dyka upp en annan dag. Främst i form utav prickiga hundar som rusar runt i snö. Eller nja, trallar runt i jakt på mat. Patrik beklagade sig nyss över de hungriga jyckarna som
1. Stod stilla ätandes något, typ mögligt äpple sedan i somras (ett sådant hittade Diva i grannens kompost i morse...)
2. Springandes med huvudet ned i backen på jakt efter mat
3. Rusandes i full fart från matten efter att ha hittat ett gammalt lik som de anser vara ätbart. Matten släpper i dessa situationer kameran och varvar glada tillrop och mutor i form av torrfoder med dova röstlägen och elakt ansiktsuttryck.
Varför vara supermjuk eller dunderhård när man kan vara både och? Jag har troligtvis första klassens personlighetsklyvning i relation till vad hundarna hittar på.
Just det - vem det än var som kommenterade förra inlägget (jag är ganska säker på vem det var). På din bekostnad skrattade jag hysteriskt. Helt underbart!
Skönt att höra att det finns fler som fått lite mystiska julklappar.
Nåväl, de prickiga vargarna hjälper till att hålla värmen något. De ligger i klumpartad formation, över varandra. Soya tryckte till både caps lock (så någon stackare på messenger fick känna av mitt vrede i form utav en mängd versaler) och cd-disken så skivan flög ur. Lilo begränsar mitt rörelsemönster genom att ligga lite halvt över brädet med bokstäver... och Diva är bara allmänt i vägen. I vanlig ordning. Kisas egen bromskloss. Spelar ingen roll att vägen är bred och skogen stor - 25 kilo skelögd hund står likväl framför skorna och blänger. "Echo, echo, echo".
Är det någon som vill prova på att leva i nuet och bara vara till 110%, finns Halmstaddivan till förfogande. Tyvärr finns här inget Tylösand eller havsvyer. Duger det med några enstaka kalhyggen och lite småstadsoriginal?
De lär dyka upp en annan dag. Främst i form utav prickiga hundar som rusar runt i snö. Eller nja, trallar runt i jakt på mat. Patrik beklagade sig nyss över de hungriga jyckarna som
1. Stod stilla ätandes något, typ mögligt äpple sedan i somras (ett sådant hittade Diva i grannens kompost i morse...)
2. Springandes med huvudet ned i backen på jakt efter mat
3. Rusandes i full fart från matten efter att ha hittat ett gammalt lik som de anser vara ätbart. Matten släpper i dessa situationer kameran och varvar glada tillrop och mutor i form av torrfoder med dova röstlägen och elakt ansiktsuttryck.
Varför vara supermjuk eller dunderhård när man kan vara både och? Jag har troligtvis första klassens personlighetsklyvning i relation till vad hundarna hittar på.
Just det - vem det än var som kommenterade förra inlägget (jag är ganska säker på vem det var). På din bekostnad skrattade jag hysteriskt. Helt underbart!
Skönt att höra att det finns fler som fått lite mystiska julklappar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
