Tomt prat

Jag tänkte bara flumma på litet idag. Spanienresan och trippen till Barcelona är visserligen avklarad och förtjänar "många rader" på bloggen. Dock är min hjärna inte i trim för att fördjupa mig något vidare i byggnadsverk, tunnelbanestationer och envetna kärringar - så det får bli någon annan gång. Trippen till London för två somrar sedan tror jag fick en sammanfattning i en enda mening... typ mamma blev påkörd utanför Madame Tassaud's och vi stötte på en sömnig indier på bussen. Något sådant.

Hur som - jag har de senaste åren levt i illusionen att Let's Dance bara är för medelålders tanter och klassat programmet som ytterst tråkigt och ointressant (ja, det var ett påhopp - nu får ni försvara er!). Dock kan jag med glädje erkänna att jag ändrat mig de senaste veckorna... tack vare Kisas egne Magnus Samuelsson. Jag har alltid varit lite grinig på karln efter att han besökte min skola på mellanstadiet och vägrade skriva autografer, utan bara kramade sönder läskbrukar, lyfte bilar och dylikt. Istället hade vi möjlighet att köpa en riktig spännisbild på honom med massa eld runt om för 20 kronor...
Dock övergick min grinighet till att jag drev ganska grovt med det faktum att han troligtvis inte kunde klara sig kvar i tävlingen mer än första veckan. Typ. En väns pappa beskrev Magnus som en ladugårdsvägg bland lyktstolpar - och jag höll med. Min sarkasm övergick dock i en hastig fart över till fascination! Jag fattar inte hur han kan vara så smidig på dansgolvet. Gå och vinn för fan! Visa att Kisa är någonting bortom en drös med lustiga original och fikaträffar hos PRO.

Resten av blogginlägget är tillägnat Morgan Alling.
Då mina jämnåriga skriker halsen av sig för Björn Gustafsson vill jag slå ett slag för en medelålders tunnhårig "gubbe". Jag blir lycklig bara av att han dyker upp i tv-skärmen... och det må hända kanske kan uppfattas som tragiskt, men jag ser det som någonting positivt. Matilda sätter sig på golvet och skrattar som ett litet barn bara något rödhårigt skymtar förbi på dumburken. Typ.
Jag varnade er för att fortsätta läsa min blogg efter förra inlägget, och om ni inte uppfattade budskapet är det fortfarande Elises blogg som gäller.

I alla fall - vilken energi och jag älskar hans humor! Jag är visserligen ytterst lättroad och har inga problem med att gå runt och skratta för mig själv, men Alling är ett guldkorn. Poängen med det här inlägget skulle i alla fall vara - det är kul att det går bra för Magnus och jag är äckligt glad över att Alling också är med i Let's Dance. Antingen börjar jag bli medelålders, eller så är Let's Dance anpassat till flera olika åldersgrupper. Jag tror på det första alternativet.

Nåväl, nu väntar tacos med familjen och sedan blir det melodifestivalen. Jag vet inte varför jag utsätter mig för att se på det...
Jag blir lika förbannad varje år över vilka skitlåtar det är som spelas upp (sedan är melodifestival rena motsatsen till vad jag brukar lyssna till) och jag blir inte mindre upprörd över att den värsta dreten går till final. Aja, jag kan ju försöka agera trevlig i alla fall... och hoppas att det är någon låt som är "okej".

Över och ute.