I'm alive - barely

Bloggen har stått orörd ett tag nu, och jag antar att det är dags att jag ger ifrån mig någon form av levnadstecken.
"Hej, jag lever"
Ett inlägg som summerar sista månaderna är troligtvis ingen bra idè, då det skulle bli några meter text som skulle publiceras (och ingen skulle orka läsa). Lyckligtvis är jag för stunden allmänt vilsen, trött och sjuk - så problemet är med ens ur världen!

Vilsen har sin förklaring i kapitlet "oviss framtid" i kombination med kapitlet "lågkonjunktur" och "udda utbildning". Skolan börjar få sitt slut, och vuxenlivet har aldrig känts skrämmande för min del. Förrän nu. Mina intentioner har varit att söka till SLU och djursjukvårdare - men jag är inte längre så säker.
Bortsett från blåtiran trivdes jag väldigt bra på min praktikplats, och det är ett yrke jag drömt om att ha... men vad gör det att jag är intresserad och gillar arbetet om min kropp reagerar med "blod! shit, svimma!". Farsgubben hävdade att han blev illamående och svimfärdig av minsta sticksåret, och med tanke på att jag nedärvt de generna; blir yrket med ens inte lika lockande. Jag blir förbannad när jag inte kan styra över min egen kropp, och den reagerar med att slå i backen så fort ett veterinärbesök inte passar.

Så vad är mina alternativ?
Naturbruk är ingen stor bransch där det är efterfrågan på folk, många halkar in på ett bananskal och får jobb... med vadå? Läsa vidare ska jag tydligen göra; det är slöseri med mina resurser att inte göra det (har jag fått berättat för mig). Om djursjukvårdare stryks står jag med ens helt utan mål, och vad ska jag då sträva efter? Jag läser om olika yrken och universitetsstudier - men ingenting lockar. Jag vill arbeta med djur och vara utomhus, inte sitta inne någonstans och mögla i 40 år bara-för-att. Jag är inte rädd i den bemärkelsen, det löser sig alltid - men vad ska jag plugga till när det inte finns någonting som intresserar? Universitet känns trots allt som bästa lösningen under lågkonjunkturen. Jag har sökt sommarjobb, hittills utan några gensvar, så vad har jag att gå på? Bra betyg och omdömen från praktikplatser som säger att jag är trevlig och duktig på att hantera hundar? Det finns folk som är betydligt mer kompetenta än vad jag är, och som saknar jobb.

Jag har trivts bra på min linje, men hundsport känns inte längre som en merit - snarare som ett hinder.
"Du söker arbetet som guide, vad har du för kvalitéer?"
"...Jag är duktig på hund"

Jag är ledsen kära bloggläsare, men jag kände bara för att gnälla litet. Jag vaknade i natt av nästäppa, halsont, illamående och feber - så humöret är inte på topp trots vårvädret. Jag är lättretad och behöver choklad. Skit i "Beach 2009" - åt choklad och bli lycklig!