The show must go on...

Nu är det blott en vecka kvar i Forshaga - och det känns inte bra. Mitt liv är sedan två veckor tillbaka nedpackade i påsar och kartonger, inställda i en garderob 35 mil härifrån. Inte ens Lilo är kvar, utan hon är på semester på Öland tillsammans med Dejeborna. Allt jag äger är en dator och några klädtrasor....

Vemodigt är ordet som ekar i skallen då tre underbara gymnasieår är över. Hundsport 3 är snart utspridda över hela Sverige, och vad händer då? Stockholm, Karlstad och Trollhättan. Inte några grannbyar till lilla östgötska Kisa.

Alla jag stöter på nu för tiden undrar vad jag skall hitta på i sommar - svaret blir alltid "ingenting". Jag skulle kunna svara "arbetslös", men det gör jag inte - "arbetssökande" låter bättre. Det betyder att jag fortfarande har hoppet kvar. Jag har 50 år kvar i arbetslivet, någon gång måste jag lyckas! Trots det går det segt... jag har sökt allt från lagerarbetare, servitris, guide till skribent m.m. - men hittills har jag inte blivit kallad på intervju.

Varför gnälla? Nu dränker vi våra liv i alkohol sista veckan och lever livet!