Carpe diem?

"Carpe diem". Fånga dagen. Varför det? Vi somnar om igen"

Orden som rent spontant yttrades imorse då telefonen genom tappra försök försökte få fart på mig och min prickiga vän. Förbannade telefon. Hetsig, överenergisk melodi som spelas om och om igen - högre och högre för var gång. Jag vet - mitt fel. Jag har valt den själv. Positiv skall man vara! Dagen bör börjas med ett "rise and shine!" eller nya kaviarreklamen. Riktig klatschig melodi! Tanten gnäller alltid högljutt när jag börjar sjunga den. Överenergisk, höga toner och nyvaken kanske inte matchar ihop?

Imorse ignorerade jag den lyckliga musiken och tryckte på snooze. Carpe diem. En annan dag. I alla fall i 9 minuter i taget framöver - för längre stund än så klarar min mobil inte av att hålla tyst. Inte förrän jag gått upp.

På tal om husvagnar vill jag passa på att uppmärksamma kommunens politiker. De har kommit på någonting nytt. Skapande. Genialt!
Stationsområdet ser tråkigt ut, och jo, visst är det slitet. Vi utlyser en tävling för utländska arkitekter -för 3,5 miljoner kronor bygger vi om rubbet, och så blir lilla hålan Kisa attraktiv. "Åååh, sicket fint stationshus!" skall turisterna utropa då de åker förbi - och så skall politikerna få en liten glädjetår i ögonvrån och känna stolthet över den lilla byn.

Samtidigt som tävlingen kräver lite slantar sparar man in på mindre nödvändiga ting, sådant som man i praktiken skulle kunna klara sig utan. Typ, gatubelysningen. Fram till 20.00 går det bra med dagsljus - men sedan blir det becksvart. Överallt. Det är en ganska spännande upplevelse att köra bil nu för tiden - hur många människor ser jag inte, trots helljuset?
Jag undrar om kommunens insparade pengar räcker till både ett nytt stationshus och ficklampor till samtliga invånare? För olika slags brott vill man väl ändå slippa - det kostar också pengar, typ; benbrott, inbrott och brottslighet. Men äh - vad gör lite brutna ben? Stationshuset kommer bli såå fint. De tyska turisterna kommer att avundas oss när de besöker vårt avlånga land.

Medevi kanske jag också bör skriva ett par rader om?
Jag gillar dalmatinerfolk. Ett eget litet folk, lite smått skruvat - och riktigt familjär känsla bredvid ringside. Jag ser redan fram mot nästa år!
Skulle min dator varit en vänlig själ, skulle jag lagt upp bilder på prickiga hundar - men då min dator har en taskig inställning till livet, gör jag bäst i att kräva så lite som möjligt av den. I princip ingenting alltså. Jag kan förhandla mig till googles startsida, och youtube om jag klappar på hårddisken och viskar "vackrare dator har ingen någonsin skådat. Dammet blänker så fint i kvällsljuset". Men det gör jag sällan - så det blir lite halvdant. Diverse hot och sparkar förekommer däremot i större skala.

Åter till Medevi!
Jag är jättenöjd över dagen, och det skulle jag varit även om det inte gått bra för hundarna. Bara det faktum att Katrin skulle dansa naken genom ringen och sjunga "högt över havet" på bruten finlands-svenska om Lèon fått en placering skulle varit värd resan. Nu blev Lèon placerad - men någon dans såg vi inget av. Dålig stil.

However, Soya fick en 1;a i kvalité och blev 2:a i konkurrensen. Jag är jättnöjd! Domaren pratade lite öppet då placeringarna var klara, om hur han tänkt i sin bedömning. Sådant borde det vara mer av tycker jag!
Lilo har påbörjat sin nya karriär, "showdog" kallar hon den visst för. Det är detsamma som att ställa sig till sin egen fördel, spänna upp sig, charma in sig hos domaren och vifta kopiöst på svansen. "Very showy!" skrev domaren i kritiken. Jo vars... när lärde sig Tanten det? Smygtränar hon om nätterna tro? (Kan det vara svaret på hennes morgontrötthet, den som vida överstiger min egen?).
I alla fall, 1:a i kvalité och överraskande 4:a i konkurrensen! Det var runt 20 tikar i hennes klass, och kvar blev mattes tandlösa Tant. Det var någonting att fira - bildekaler och muggar med dalmatiner på följde med hem. Likaså en prickig sjal, inropad för ett pris som vida översteg marknadsvärdet. Norrmannen betalade 30 kronor för sin... och jag 110 kronor för min. Identiska. Men den bjuder jag på - så går det när man hjälper till att få fart på budgivningen!

Igår gjorde jag smycken i Linköping tillsammans med några släktingar och vänner till dem. Riktigt roligt faktiskt - framför allt den dagen man lär sig göra stiliga öglor på egen hand. För det var inte min grej. Däremot var jag duktig på att hitta saker jag ville ha. Fiskar bland annat. Rosa med spännande mönster på. "Fiskjävlar" döpte jag dem till - med deras vilja att samarbeta med mig som grund till namnet. Visst misslyckades jag några gånger, men de metallbitar som såg ut att ha... blivit behandlade av en mindre-estetiskt-lagd-ganska-klumpig-människa-utan-större-portion-tålamod hamnade på min mosters plats. Stå för mina misstag? Knappast. Inte så länge det är metallbitar inblandade.