Börjat jobba

....Nja, inte på riktigt. Men fejkjobbar. Ungefär. För 2000:- i månaden jobbar jag heltid, på stall, med att mocka skit och byta vattenhinkar. Jag blir förbannad vid bara tanken, men huvudsaken är i alla fall att jag trivs. Arbetsförmedlingens verk... lovely.
När hästarna är inne för kvällen och alla människor nere i ridhuset är det riktigt trivsamt att gå runt och fundera. Sedan är Lilo också med förstås, nya titeln är; stalljycke.
Hennes arbetsuppgifter består av att suga i sig varenda liten mikropartikel av kraftfoder som tappats i gångarna, känna av kvaliteten på hästens lämningar (genom ett litet provsmak) samt skälla ut högljudda besökare. Hästarna skall ha det lugnt i sitt hem - och det markerar Lilo genom att låta högre än ungarna. Fint. Men det är väldigt sällan, för de flesta respekterar att man inte bör skrika inne i stallet.

Soya följde med i fredags då mor min försvann till Stockholm över helgen... fast hennes uppgifter blev istället att rusa hysteriskt fram och tillbaka till de som kom in och hälsa, s k ostbågedans (upprepad rörelse i hög hastighet där bakdelen slängs från höger till vänster sida).

På kvällen passade vi finska lapphunden Ziva, men då hade allt studsande tagit ut sin rätt på Fröken Fladderöra. Hon låg stilla i soffan hela kvällen och morrade irriterat när pälsbollen kom för att leka "Sluta. Låt mig vara. Suck.... matte, rädda mig?"
Lyckligtvis ställde Lilo upp som lekkamrat.

Jag köpte min första bil igår. Stolt.
Jag har lånat Fårrden Ragnar under några månaders tid, men sedan igår är han åter hos sina rätta ägare. Han hade visserligen vid 16 års ålder inte rullat många mil, men trots det var rosten utbredd och felen många. Möjligtvis hade han klarat en besiktning till... men nja.
Varje dag med Ragnar var en ny dag, en ny repa eller buckla att upptäcka. Han hade råkat ut för lite stenskott, krockar och resor in i både lyktstolpar och containers. Men han fick några fina månader med kärlek och omtanke från min sida... även om "Kom igen Ragnar!" sista dagarna blev "Men Ragnar... för fan...". Några fina minnen. Som den gången för några veckor sedan då hela spoilern, inkl. reg skylt höll på att lossna, och då farsgubben fick sätta fast den med hjälp av borrmaskin och lite buntband.
Tack för den här tiden Ragnar!

...Men numera är det alltså en vit Opel Astra som står på ägorna. Pigg. Snabb. Bekväm. Rostfri. Perfekt!
Relationen till Ragnar var hatkärlek - men med den här kärran sade det "klick". Nu är det bara diverse bildekaler som skall försvinna ur min åsyn. Skylten "varning för älg" med texten "Sverige" ska bort, liksom "Ansvar - försäkringen för helnykterister". Bilen kommer bli så fin när jag fått fast mina dalmatinerdekaler ;)