En jävla fikakorg från Hemköp!

Nej, jag är inte ilsk - inte just nu i alla fall.
Ovanstående rubrik bygger helt enkelt på min dumhet. "Vi måste vara fyra pers. för att få en fikakorg efter stadsloppet, kan inte du vara med?"
Förfrågan kom ifrån min mor, och eftersom jag är blåögd ställde jag givetvis upp. Sträckan var en halvmil och tack vare arrangören fick jag ha med Lilo som sällskap (notera sällskap - inte draghjälp!).

Ja, idag var det då dags! Jag laddade upp med jordgubbar och saltgurka samt några glas vatten (som givetvis runnit igenom lagom till start). Kom på i sista sekunden att jag såg ut som en hårig björn på benen och drog en vända med rakhyveln... shorts, tröja, dragsele, hund - samt såriga ben! Lite måste man väl bjuda på sig själv när inte "rosa mannen" ställde upp i årets upplaga?

Själva loppet gick bra trots att jag inte är något större fan av löpning. Ska jag vara helt ärlig tycker jag att det är dötrist...
En halvmil låter riktigt långt för en otränad som jag, men det flöt på riktigt bra - och då ska tilläggas att Kisa betyder "backe". Dessa backar nämns alltid i negativ bemärkelse då hela byn bara är en jävla massa uppförsbackar! Var man än ska så går det uppåt (och det har inget som helst samband med att jag bor högst upp på ett berg heller...). Hela kommunen ser ut såhär, men jag antar att man ska vara tacksam över de snygga fasta låren man får *host*.

Väl i mål stötte jag på "mannen-med-visselpiporna, han gjorde visselpipor av rådjurshorn och hävdade att mamma ville ha ett. Jaha, tänkte jag och tog telefonnumret. Ska väl tilläggas att han gick runt och försökte pracka på alla med koppel i handen att köpa ett av honom. De var fina, så det kanske är något att satsa på.

Mina lagkamrater gick i mål sist av alla. De gick hela sträckan och var efterlängtade när de väl kom över mållinjen. Fram och hämta den där omtalade (och förbannade) fikakorgen från Hemköp och därefter ställa sig under ett träd i duggregn för att bli uppäten av aggressiva knott. Mysigt....*himlar med ögonen*
Därefter följde prisutdelning - men jag fick gå hem tomhänt. Tydligen hade de inget pris för "Snabbaste hundekipage" eller "Mest kissnödige löparen"...
Jag hängde inte läpp för det, men måste erkänna att det tårades lite i ögonen när min bajamaja åkte iväg (ja, den som jag aldrig hann gå på). Men man får se det positiva i det hela då jag fick chansen att inviga vårt nya badrum hemma som nästan är färdigt. Lite spotlights i taket och ett badkar så är det fritt fram sen!