Trasiga frysar och ilskna busschaffisar

Att leva i Forshaga är tufft. Av olika anledningar.
I helgen bestämde sig vår frys för att göra revolution. Dörren gick helt enkelt sönder och går i princip inte att stänga... eller jo, man kan knuffa igen den - och den flyger upp så fort man släpper taget. Vi såg till att göra en felanmälan fort som sjutton - dock är vi mycket väl medvetna att vi hyr av, just det, FABO. Forshagabostäder - vars logo är kort och gott "hemtrevligt". Inte en enda gång har de varit trevliga på något sätt. Eller jo, jag träffade en "Fabokvinna" i fredags. Hon förolämpade mig inte, men likväl flinade hon stort och brett och klargjorde ganska snart att jag var dum i huvudet. Tack för den!

Eftersom jag och Elise sedan några år tillbaka är insatta i hur FABO fungerar så räknar vi inte med att frysen blir lagad förrän någon gång efter jul. Fram tills dess vågar vi inte öppna. Hyllorna har frusit fast... och det går inte att frosta av förrän dörren är lagad. När jag ändå är i gång och gnäller kan jag ju passa på att berätta att tvättmaskinerna är trasiga. Har vi tur lagar FABO dem i samma veva som de fixar frysen - någonstans i slutet av Januari...

Igår var jag och klasskamraten iväg till Hammarö för att klappa valpar (igen). Det är en skön känsla när man kan smyga åt sig ett besök hos uppfödaren för att stilla sitt "valpbehov". Det är inte alla personer som ger upp sin måndagkväll för att låta ett par tjejer sitta och dregla över valparna inne i valplådan - och dessutom skjutsa dem hem de fyra milen! Tackar för skjutsen Annelie - glömde säga det igår (=hon försvann illa kvickt när Elise kom på att vi skulle börja flytta dörrarna inne i lägenheten).

Jag är riktigt glad över att vi fick skjuts hem faktiskt. Jag och Elise upplevde en mycket otrevlig bussresa ut till Hammarö igår... då vi råkade ut för en busschaufför som vaknat på fel sida - och skällde ut oss efter noter. Scenario; Vi går på bussen. Gabriella håller upp biljetten från Forshaga eftersom den (vad flera chaufförer berättat är giltig i en timme). Busschaffisen blir märkbart irriterad och påpekar att det inte finns något sådant system - men låter ändå Gabriella kliva på gratis. Jag räcker fram mitt busskort och säger att jag ska till Segelvägen. Busschauffören börjar vråla att café xxx minsann ligger på Orust! Därefter fortsätter han med att "hur fan ska jag kunna veta var Segelvägen ligger. Är det i Arvika eller i Rättvik!?". Gabriella blir förvånad över hans reaktion - varpå han även skäller ut henne efter noter... just för att hon ser förvånad ut. Därefter fortsätter han skrika. Till slut höjde jag rösten och bad honom knappa in Hammarö kort och gott.
Det går några minuter - sedan stannar chauffören bussen intill trottoaren. Reser sig upp, pekar på oss och vrålar ännu en gång ut oss för att Gabriella gått på bussen gratis (inför alla passagerare). Hon ber om ursäkt och frågar om hon ska betala (trots att det var han som skrikit åt henne att gå och sätta sig).

Jag insåg ganska snabbt att det inte var någon idé att ifrågasätta honom. Eftersom jag bara varit på Hammarö någon enstaka gång tidigare, så tänkte jag att han kunde ha berättat var vi skulle ha gått av? Eftersom Hammarö är så pass stort så ligger olika delar inom olika zoner - alltså hade det underlättat om han kunde ha knappat in rätt zon från början. Det som förvånar mig är att han inte kunde sin egen busslinje? Normalt sett brukar de känna till alla hållplatser och inte ha några problem med att ropa ut det.
Att vara otrevlig är en sak - men att skrika ut oss utan orsak är inte okej. Det slutade hur som haver med att vi gick av några stationer tidigare, dels för att vi-inte-visste-vart-vi-var och för att slippa busschaufförens kalla blickar. Man kände sig riktigt illa till mods.

Det var skönt att komma in till valparna i alla fall. Vi hämtar hem vår tös på fredag, och det var kul att träffa henne en gång innan. Troligen blir hon verkligen någonting att bita i - helvild! ...och helt orädd. När en pipleksak togs in i valprummet var hon den första att våga gå fram till den -och sedan bära iväg den (för att pipa med för sig själv). Dessutom blev vi bjudna på fika! Vägen till en hundsportares hjärta går genom magen - och framför allt är man knäsvag för fika. With a little help med en kopp kaffe och en mazarin försvinner alla tankar om elaka busschaufförer!

I övrigt måste jag bara få uttycka min fascination för bajspåsar! Inse bajspåsens alla användningsområden? Man kan använda dem för att ha godis i, plocka svamp i, kräkas i (=klasskamrat som blev illamående av bil), snyta sig i (Elise har testat), ha glasyr i (julbaket -07)... och så hundskit då.

Nej, åter igen bör jag lägga ner bloggskrivandet. Tangentbordet förhäxar mig.