I helgen var jag och mor min iväg till Hammarö för att hälsa på Lilos uppfödare. Eller ja, jag ville träffa Lilos mamma - och lyckades på något sätt charma till mig en fika. Lilos mamma Emma blir ju trots allt 12 år i år. Det märktes inte kan vi ju konstatera. Om jag ska tro Annelie rätt så kommer Lilo var studsig och flamsig till den dagen hon tuppar av. Jag antar att det stämmer då de flesta City Kids:are mer eller mindre hoppar jämfota dag ut och dag in.
"Matte, får jag pussa på mina barnbarns-barn?"
"Kommer ni innan mitten av september finns valparna kvar också"
Just det... de där små, små prickiga sakerna med bedjande ögon och bebismage. Jag skrev alldeles nyligen ett inlägg om att de sög i valptarmen. Tror ni det blir bättre av att avsiktligt åka till någon med valpar i sötaste åldern för att hälsa på? Och sedan motstå valparna?

To be honest. Vi stod inte emot valparna. Inte ett dugg. Dessutom kläcker människan ur sig att det finns en tik kvar. Och undrar om vi är intresserade? På vilket sätt skulle vi inte vara intresserade? .... det värsta är ju att vi har möjlighet att ta oss an en valp också. Typiskt. Verkligen.

Vår lilla tjej som hämtas hem nästa vecka. Visst är hon söt? Efter låånga diskussioner (=överdrift) och många nätter har vi kommit fram till att det blir en Soya. Jag hade egentligen tänkt mig en brun tik med fräknar i hela ansiktet som en Soya. Men, namnet fick gå till en bättre behövande då mamma föreslog namn som Beata, Fiona och Flora som framkallade kväljningar från min sida. Vi köper hunden ihop. Hade hon köpt den själv, så hade jag väl stått ut. Min hanhund om x antal år blir en Gunvald - och då kan ingen stoppa mig! (Lilo fick inte heta Gunvaldina för omgivningen, så det får gå vidare till någon annan).

Soya och "Syster Yster" (kom inte på något bättre för stunden). Vår tjeja till vänster och syrran till höger.

Mamma fattade tycke för den lite lugnare systern... medan jag blev helt förälskad i Soya. Hon var helt orädd, sprang runt som en tok och utforskade. Kom inte på inkallning. Blev irriterad när man tvingade henne att sitta stilla i famnen. Ni vet, jättecharmig. Kommer troligen bidra till mina första gråa hår - vid 18 års ålder.
3 kommentarer:
det var värst! en liten soya! gulligull! ;) ja det låter ju som om gråa hår inte är långt bort...mina första kom (inte så långt efter 18) när vi skaffade lennart. skyller inget på honom...nä, det var nog bara biologiskt dags. ;)
Nämen! vad har jag missat! envalpis! söt som socker!
åååå, jag blir sjuk av å se såna sötizar =) =) De är ju bara för söta =)
Skicka en kommentar