Lilla Tant Brun

Var vore mitt liv utan Lilo? Min lilla, bitchiga, medelålders Tant Brun?
Jag vet precis hur det skulle se ut. Jag skulle vara mer lugn, sansad, balanserad, framför allt rikare...och fullständigt uttråkad. Lilo än här. Än där. Överallt. Ara-ppa-pa-paria. Den stollige hackspetten på julafton med prickar.
Er följdfråga blir genast; "men vad har hon gjort nu då?"

Svar; Min hund höll på att dö förra veckan. Eller tja, jag inbillade mig det i alla fall. Scenario - Lilo, Apple och Léon running around on a lawn p-l-a-y-i-n-g. Léon tar sats. Gasar. Springer likt en målsökande missil mot min "tra-la-lla-laliga" hund och....*ljudeffekter* rätt in i sidan. Min hund vacklar till. Kippar efter luft. Förlorar glansen i blicken. Faller till marken. Illa skadad...

Nävars. Det tillhör kindaborna att överdriva - en trend även jag hängt på. Nävars, det sa "bamm" rätt in i bröstkorgen på Lilo varpå hon såg allmänt olycklig ut. Hon haltade några steg och hon såg helt skev ut (=Ja, precis som en spik som man slagit ett snedslag på). Jag började genast stressa och sprang fram till min - för andra gången den veckan, döende hunden. Gick igenom från incisiver till svansspets tillsammans med Elise. Klämde och kände. Lilo hade dock bättre saker för sig, och fick helt sonika nos på en älgklöv som någon glömt kvar på planen utanför skolan. Vem-lägger-en-älgklöv-mitt-på-en-gräsmatta?
Jo, man skulle kunna se det som att min till synes illa skadade hund måste mått ganska bra med tanke på att hon letade mat. Dock är jag helt övertygad om att det sista som sviker min hund är hungern - och därmed hoppet att finna mat... tekniskt sett.

I fredags debuterade jag och Tant Brun i agility. Det gick som planerat. Vi diskade oss... men hade i alla fall kul (och fick hela publiken att skratta åt oss. Domaren likaså). Känns skönt att jag är körd sedan tidigare och inte känner något behov av att prestera någonting. Alla är redan medvetna om hur illa ställt det är med mig menar jag.
För de som läst min blogg under de senaste månaderna är det redan konstaterat att min hund inte kan ta några agilityhinder från höger sida. Nej, jag tänker inte skylla på henne. Everything's my fault. Jag har tränat för mycket lydnad och har sett vänster sida som den enda möjliga...

Lilo tog de första hindren i en rasande fart och det gick riktigt bra. Optimisten i mig sade att "vi vinner!"... trodde jag. Det gick jättebra fram till den punkten då man skulle ha hunden på höger sida, varpå Lilo;
1. Studsade över på vänster sida och sprang vidare alt.
2. Tvärnitade framför hindret och tittade förvirrat på min högerhand alt.
3. Jag springer för mig själv medan hunden pysslar med något annat.

Efter avslutad runda konstaterar min underbara rumskamrat att "...men slalomen gick ju bra i alla fall..."
Tack Elise. För ditt stöd. Slalomen var just det enda momentet som inte bestod av antingen förvirrad ägare/hund eller händer som pekade i alla möjliga riktningar. Gärna i kors.

Inga sura miner. Jag garvade för mig själv längs med hela banan och Lilo såg också löjligt lycklig ut (troligen hennes överslagshandling som svar på hennes mattes underliga beteende).
Efter samtliga tävlingar var slut samlades massan till prisutdelning. Jag vann en gratis pizza på allra käraste VP - Värmlandspizza, skrek ut min glädje och gjorde någon fånig segergest. Ännu en gång blev jag utskrattad. Skönt att det finns någon som bjuder på sig själv, inte sant? Om inte annat kan jag alltid trösta mig med min gratis funghi. Numera uppäten och glömd.

I övrigt har min hund hållt sig förhållandevis lugn den här veckan. Hon drog på två katter idag när hon var lös och har resterande dagen varit till salu. Mamma erbjöd sig att ta henne i utbyte mot Fröken Svart aka. Diva. Jag tackade nej, med motiveringen att Lilo var för jobbig för att de skulle klara av henne. Jag ljuger inte. Min hund är ett kräk emellanåt.
Lilla, bitchiga, tôliga Tant Brun. Inte skulle jag väl byta bort henne? Vem vill ha ett händelselöst liv och massor med sedlar i plånoken? Inte jag i alla fall.

(Påminn mig gärna om ovanstående text nästa gång min hund äter en kladdkaka. Spyr upp gräs mitt i natten. River i soporna. Äter upp någon, etc.)