God Jul önskar Lilo med övriga prickar (Apple instämmer och hälsar att det inte var planerat att äta upp jultomten)
Dags att skriva ännu några rader. Känns som om det är tid för det nu, då lovet äntligen är igång sedan ett tag. I vanlig ordning brukar mina inlägg inte bli särskilt korta, men jag skall försöka att hålla mig kortfattad. Notera att försöka var nyckelordet…
Höstterminen har minst sagt varit hektisk, och med sikte på att prestera maximalt har tiden till både hund och fritid varit ytterst begränsad. Eller tja, huvuddelen av tiden går egentligen till att tänka på vad man ska göra, men egentligen aldrig skrida till verket… som mest en massa timmar som går åt till att tänka ”snart/ jag ska bara/ 20 minuter till”. Typ. Om skola handlade om att tänka på vad som skulle göras skulle jag ligga väldigt bra till. Framför allt i ”projektarbetet” där jag tänkt på skiten varenda dag under ett års tid. Vidrigt. Stress.
Höstterminen har minst sagt varit hektisk, och med sikte på att prestera maximalt har tiden till både hund och fritid varit ytterst begränsad. Eller tja, huvuddelen av tiden går egentligen till att tänka på vad man ska göra, men egentligen aldrig skrida till verket… som mest en massa timmar som går åt till att tänka ”snart/ jag ska bara/ 20 minuter till”. Typ. Om skola handlade om att tänka på vad som skulle göras skulle jag ligga väldigt bra till. Framför allt i ”projektarbetet” där jag tänkt på skiten varenda dag under ett års tid. Vidrigt. Stress.
Dock fick jag påbackning av en lärare för att vara för seriös under ett skolarbete. Det stod någonting om "minst 2 sidor", var på jag skrev 16. Hon beklagade sig och konstaterade att en maxgräns skulle införas i framtiden, och passade även på att säga någonting i stil med "dra ner på ironin. Blir seriös". Tuffa ord. Seriös?
However, nu är det lov och jag ignorerar skickligt allt som har något sammanhang till skola, prov eller sista inlämningsdatum att göra. Dock är jag för den skull inte medvetslös och sovande 24 timmar om dygnet – bara nästan. Det har blivit några besök på brukshundklubben, långa promenader och nätter tillsammans med en tjock fantasy-bok i mina händer. Jag älskar att inte göra någonting, mer än det som jag ser värde i och uppskattar!
”The Vovvs” mår bra, och Patrik kom i dagarna på ett nytt namn till de sköna damerna – ”Den onde, den gode och den fule”. Soya är ond; äter möbler, leksaker och fingrar. Diva är ful med sitt branta kors (som får henne att se skitnödig ut då hon rör sig) och kantiga, lustiga kroppsbyggnad. Toppa det med hennes skelögda blick, och kodordet är ett faktum…
Lilo däremot får representera godheten själv – riktigt dumsnäll och uppmärksamhetskrävande. Vill vara nära, nära och är här hemma känd som ”det lilla undantaget” till följd av hennes ledsna blick då reglerna här hemma gäller alla hundar, inte bara Soya och Diva. ”Försöka går alltid” tycks vara Tant Bruns senaste citat som hon kör hårt med.
I samma veva som den gamla filmtiteln kom på tal, kom Patrik på en ny slags diet; ”Alkoholdieten”. Den bygger på att man intager så mycket alkohol som möjligt under lördagen, och är helt borta på söndagen. På så vis blir det två dagar i veckan som man inte kan äta någonting på, utan är antingen för full eller för dålig för att kunna stoppa i sig någonting. Nåväl, det jag försökte säga var att man inte ska lita för mycket på hans ord. På tal om ”den onde, den gode och den fule” alltså.
För att åter byta ämne – jul är sedan några dagar tillbaka avklarat, och upplevt. Överlevde gjorde jag visst också…
Det var som vilken jul som helst mer eller mindre i min familj, med andra ord – smärre kaotisk. Morfar tror nog fortfarande att jag är 6 år gammal och anpassar min intelligensnivå efter det, småsyskonen springer otåligt runt mellan 07.00- 16.00 för att tjata efter paket, därefter kommer de under Kalle Anka och vrålar att tomten inte finns (men blir ändå entusiastiska då Patrik kommer iklädd röda kläder och skägg… den svarta regnjackan, håriga armarna och något avslöjande röstläget var en bonus), därefter skriker de lite till av lycka för paketen, kvitton tappas bort, släktingar som tjatar om mobilabonnemang, mamma spyr, hunden gnyr, och så vidare. I år var det trots allt ganska lugnt, det brukar vara betydligt värre då det brukar bli lite drama och tårar under den 24:e också.
Julen begränsades dock inte bara till julafton, utan fortsatte under juldagen, annandagen och ännu en dag till…
Släktingar i mängder, från olika delar utav landet (nåväl, Östergötland och en liten dutt Småland). Mer exotiskt än Tranås blir det inte.
Farmor stod (som vanligt) för årets surprise – ett par nåldynor…
Då hon inte riktigt har ”alla får i hagen” kunde jag inte mer än tacka överdrivet och upplysa henne om att ”det var precis vad jag önskade mig!”… trots att jag till en början inte förstod vad jag skulle med ”små kuddar” att göra.
I övrigt blev det sängkläder i mängder från släktingarna – de verkar ha uppfattat ordet ”inkontinent” efter mitt gnäll över ofrivilligt kissande från Tant Bruns håll.
Aja, nu är det bara Nyårsafton kvar av året. Denna kommer att spenderas långt ute i skogen tillsammans med en ensam släkting och dalmatiner x3. Jag är så trött på det förbannade smällandet…
Här har de redan hållit på ett tag, och jag hoppas att de kan sluta betydligt tidigare än förra året – April. Lilo har blivit betydligt bättre vad gäller skotträdslan, men att hunden ska må dåligt från och till i flera månader är äckligt irriterande. ICA Maxi är min bästa vän (näst efter Google, Youtube och Grooveshark) efter att ha slutat sälja eländet. Är det en dag på året det gäller, och folk kan smälla med förstånd – så skjut på… men när det blir 5 månader i sträck blir jag fruktansvärt arg. Därtill alla dessa, förlåt, snorungar som springer runt med sina smällare. Förra året dök jag på ett par barn då de smällt utanför våra hus under några dagar, och var i full gång att försöka stoppa in en smällare i ett elskåp då jag tog ton.
Over and out,
However, nu är det lov och jag ignorerar skickligt allt som har något sammanhang till skola, prov eller sista inlämningsdatum att göra. Dock är jag för den skull inte medvetslös och sovande 24 timmar om dygnet – bara nästan. Det har blivit några besök på brukshundklubben, långa promenader och nätter tillsammans med en tjock fantasy-bok i mina händer. Jag älskar att inte göra någonting, mer än det som jag ser värde i och uppskattar!
”The Vovvs” mår bra, och Patrik kom i dagarna på ett nytt namn till de sköna damerna – ”Den onde, den gode och den fule”. Soya är ond; äter möbler, leksaker och fingrar. Diva är ful med sitt branta kors (som får henne att se skitnödig ut då hon rör sig) och kantiga, lustiga kroppsbyggnad. Toppa det med hennes skelögda blick, och kodordet är ett faktum…
Lilo däremot får representera godheten själv – riktigt dumsnäll och uppmärksamhetskrävande. Vill vara nära, nära och är här hemma känd som ”det lilla undantaget” till följd av hennes ledsna blick då reglerna här hemma gäller alla hundar, inte bara Soya och Diva. ”Försöka går alltid” tycks vara Tant Bruns senaste citat som hon kör hårt med.
I samma veva som den gamla filmtiteln kom på tal, kom Patrik på en ny slags diet; ”Alkoholdieten”. Den bygger på att man intager så mycket alkohol som möjligt under lördagen, och är helt borta på söndagen. På så vis blir det två dagar i veckan som man inte kan äta någonting på, utan är antingen för full eller för dålig för att kunna stoppa i sig någonting. Nåväl, det jag försökte säga var att man inte ska lita för mycket på hans ord. På tal om ”den onde, den gode och den fule” alltså.
För att åter byta ämne – jul är sedan några dagar tillbaka avklarat, och upplevt. Överlevde gjorde jag visst också…
Det var som vilken jul som helst mer eller mindre i min familj, med andra ord – smärre kaotisk. Morfar tror nog fortfarande att jag är 6 år gammal och anpassar min intelligensnivå efter det, småsyskonen springer otåligt runt mellan 07.00- 16.00 för att tjata efter paket, därefter kommer de under Kalle Anka och vrålar att tomten inte finns (men blir ändå entusiastiska då Patrik kommer iklädd röda kläder och skägg… den svarta regnjackan, håriga armarna och något avslöjande röstläget var en bonus), därefter skriker de lite till av lycka för paketen, kvitton tappas bort, släktingar som tjatar om mobilabonnemang, mamma spyr, hunden gnyr, och så vidare. I år var det trots allt ganska lugnt, det brukar vara betydligt värre då det brukar bli lite drama och tårar under den 24:e också.
Julen begränsades dock inte bara till julafton, utan fortsatte under juldagen, annandagen och ännu en dag till…
Släktingar i mängder, från olika delar utav landet (nåväl, Östergötland och en liten dutt Småland). Mer exotiskt än Tranås blir det inte.
Farmor stod (som vanligt) för årets surprise – ett par nåldynor…
Då hon inte riktigt har ”alla får i hagen” kunde jag inte mer än tacka överdrivet och upplysa henne om att ”det var precis vad jag önskade mig!”… trots att jag till en början inte förstod vad jag skulle med ”små kuddar” att göra.
I övrigt blev det sängkläder i mängder från släktingarna – de verkar ha uppfattat ordet ”inkontinent” efter mitt gnäll över ofrivilligt kissande från Tant Bruns håll.
Aja, nu är det bara Nyårsafton kvar av året. Denna kommer att spenderas långt ute i skogen tillsammans med en ensam släkting och dalmatiner x3. Jag är så trött på det förbannade smällandet…
Här har de redan hållit på ett tag, och jag hoppas att de kan sluta betydligt tidigare än förra året – April. Lilo har blivit betydligt bättre vad gäller skotträdslan, men att hunden ska må dåligt från och till i flera månader är äckligt irriterande. ICA Maxi är min bästa vän (näst efter Google, Youtube och Grooveshark) efter att ha slutat sälja eländet. Är det en dag på året det gäller, och folk kan smälla med förstånd – så skjut på… men när det blir 5 månader i sträck blir jag fruktansvärt arg. Därtill alla dessa, förlåt, snorungar som springer runt med sina smällare. Förra året dök jag på ett par barn då de smällt utanför våra hus under några dagar, och var i full gång att försöka stoppa in en smällare i ett elskåp då jag tog ton.
Over and out,
/Fröken Svart, Tant Brun och Soya - förstöraren
1 kommentar:
ha ha ,nåldynor som är så bra att ha....själv fick jag ett använt läppstift av min svärfar som min nyss avlidna svärmor hade haft då och då i säkert hela sitt vuxna liv...precis vad jag önskat mej..hur mycket bakterier som helst..men det är ju tanken som räknas........
Skicka en kommentar