Dalmatiner är INTE allmän egendom!

Jag ville bara påpeka det - för de som inte var medvetna om ovanstående faktum.
Varför denna ilska?

Jo, jag har firat midsommar. Midsommar firar man oftast i närheten av en lövbeklädd stång - inte helt ensam, utan ofta i större folkmassor. I mitt fall var det i ett litet samhälle på en hembygdsgård där det var knökfullt med folk (som samtliga hade druckit mer eller mindre rusdryck)...
Inte nog med att folk var gamla, fulla eller allmänt provocerande - det fanns barn också!
Barn samt "allmänt provocerande människor" var dock de som stod för största delen av kvällens irritation...

Med oss hade vi dalmatiner x 3 (eller "Drymartinis" som en full man påpekade en miljon gånger innan jag blev av med honom). Lilo och Diva hade faktiskt ett syfte under denna kväll, att lugna ner den folkskygge och lättstressade dalmatinerhanen. Med tre dalmatiner i nävarna som sammanlagt väger mer än vad jag gör (wow, nu kände jag mig lätt och smal ;) ) är man tacksam och allt flyter på som det ska.

För att upplevelsen skulle bli så trivsam som möjligt placerade jag mig en bit ifrån värsta stojet och ställde mig vid en stuga där jag inte var i vägen överhuvudtaget (tänkte jag...) - men ack så jag bedrog mig!
Tikarna i höger hand och hanen i vänster. Samtliga hundar ska sitta ner och vara tysta. För att ingen ska bli rädd och för att jag ska ta mitt ägaransvar håller jag samtliga i kort koppel så att de inte ska ges någon möjlighet att komma nära någon person. Men om jag håller mig borta ger sig övriga sjutton på att komma till mig istället....

Hundarna sitter fint och stilla;
1. En unge sliter sig från sin människoflock och rusar mot mina hundar med en korv i högsta hugg. Både barn - men framför allt korv överlever då föräldrarna kommer skrikande i sista sekund.
2. Matilda sätter hundarna ner igen.
3. En mamma kommer och springer med sin unge och ber denne kissa på väggen - precis där jag står!
4. Jag flyttar mig ilsket åt sidan för att ungen inte ska pissa på mig eller hundarna och undrar varför inte ungen kunde ha gått på toaletten som alla andra, ställt sig i skogen som ligger 20 m bort eller ställt sig på andra sidan huset där det inte står en käft...
5. Matilda sätter hundarna ner för 25 gången...
6. Div. barn och fulla gubbar kommer fram och frågar om de får klappa hundarna samtidigt som de redan stryker valfri hund över ryggen. Matilda fräser att hanen är reserverad och inte vill att främmande hälsar, utan att han är här för träningens skull, men låter dem med en suck hälsa på en asocial Diva och uttråkad Lilo.
7. Matilda sätter hundarna ner för 40:e gången...
8. Diverse hundar går förbi provocerande nära. De flesta av dessa gör utfall och kommer i flexikoppel. Ägarna stannar, betraktar mina hundar och passar på att träna sina hundar "på mina hundar" eller stannar för att prata med någon bekant med dammtussarna slänger sig fram och tillbaka i flexit.
9. Matilda flyttar motvilligt några steg och förstår inte hur det kunde bli så här med tanke på att hon valt ett av de mest folktomma platserna i hembygdsgården.
10. Matilda springer iväg några steg då en person tappar taget om sin golden retriever som försöker rusa in i oss. Hundarna blir upprörda (inte första gången under kvällen) och låter som monster...
11. Jag sätter hundarna ner för 57:e gången och har stark hemlängtan...

Det var vår kväll i stora drag. Vi stötte på en tjej som hade en dalmatinertik, men som hade med sig tikens pappa till midsommarfirandet (hennes mammas hund). En brunprickig hane som såg ganska trevlig ut i teckningen, men som tyvärr såg ut som en bulldog i fronten och som hade några kilo för mycket...

I övrigt har jag hela kvällen fått stå ut med div. kommentarer och det stör mig att man blir så offentlig med en prickig hund. Alla kommenterar varje fortsteg man tar och flera gånger stod det folk några m ifrån och tog kort. Vid dessa tillfällen blängde jag ilsket... tillhör det inte vanligt hyfs att säga något? Istället för att bara dra fram kameran och knäppa ett par bilder och sedan gå?
Nej, jag ska nog fanimig färga mina hundar kolsvarta så att det är riktigt intetsägande...
Jag höll stenhårt i mina hundar hela kvällen, men vad får man för det? Dalmatiner är snälla disneyhundar som man bara kan slänga sig över. Vet inte hur många rultande småbarn som kom och sprang mot mig t.ex - föräldrarna syntes inte till. Folk kan inte akta på sig, utan det ska hundägaren göra! Sedan spelar det ingen roll att ägaren ska dra med sig 80 kg hund utan att sno ihop kopplen totalt och sedan får dessa att sätta sig ner samtidigt som man håller koll på att ingen kommer fram...

Nej - ikväll är jag irriterad!
Nästa gång jag befinner mig i en folkmassa ska jag sätta upp ett kravallstaket i en fyrkant runt oss täckt med eltråd. "Matas ej", "Hälsa ej", "Fotograferas ej".