fredag 13 juni 2008

Är han hungrig tro?

Ja, Kastor alltså. Han vandrade just förbi med en tom blick och två långa sega strängar med dregel i mungiporna. Han ställde sig vid dörren, kikade på Majsan och Brorsan som gick förbi (85 resp. 95 år... Brorsan är nästan död. Han varken ser eller hör men likväl beskär han träd, skottar garageuppfarten om vintern med skyffeln i ena näven och käppen i den andra. Sedan klipper han gräset också. Förra sommaren tappade han gräsklipparen och den studsade ner för Majsans välskötta trädgårdsland).

Kastor kommer in i köket igen. Han tittar störögt på Skogaholmslimpan innan han ställer sig vid matbordet och nosar på de nytvättade underkläderna - fortfarande med långa slemsträngar.

När Apple dreglar brukar vi konstatera att hon antagligen tänker. Kastor kanske bara är hungrig - men grejen är att han fick mat för en 20 min sedan + att han har sprungit runt på baksidan och letat leversnittar i gräset. Vem vet, liksom Apple kanske han går omkring och tänker. Frågan är ju på vad i så fall?



Jag tänker på de mest djupa sakerna när jag är på skithuset (okej, toalett då - på östgötska säger man skithus och det är där man uträttar sina behov). Vad är silverfiskens mening med livet? Hur länge lever en silverfisk och vad heter silverfisk på engelska? Frågorna är många. Hur sjutton har det kunnat utvecklats en varelse; silvrig, strömlinjeformad vars syfte i livet är att föröka sig och äta damm. Äta damm!

Om de nu ska äta damm kan de väl göra det ordentligt och äta upp allt, istället för att bara ta små, små tuggor så att det inte märks någon skillnad. Dumma kryp, men de kanske är bulemiker och kräks upp allt dammet när de svalt det? Jag kanske borde göra en forskningsstudie på silverfiskar och ta reda på allt om dessa små kryp med antenner.



Min morgon började som vanligt. Vid klockan 9 studsar Kastor upp ur sängen, ställer sig vid dörren och börjar sjunga. Nu pratar vi inte skönsång - utan ren ostämd falsett som framförs i en beklagande ton. Jag står ut i en halvtimme oftast, sedan blir jag förbannad och ryter i åt hunden att gå och lägga sig och hålla tyst. Oftast fungerar detta i några sekunder, sedan börjar han igen. Oftast står jag ut en timme innan jag går upp, men imorse svek mitt tålamod mig då Kastor utvecklade sin musikaliska del av hjärnhalvan genom att under sången slå med tassarna på en stor plastlåda (som av någon dum anledning hamnat på mitt rum). Varje gång var jag så dum att jag flög upp, varpå herr Dalmatiners ögon lös upp och svansen gick som en propeller, varv på varv på varv...

"BINGO!"



Gråtrist väder med regnet hängande i luften. Mamma har jobbat natt och sover. Jag försöker tänka ut vilken promenadsväng som kommer att resultera i minst aggressioner pga dalmatiner x 3 som drar som stollar i koppel. Sagt och gjort, fröknarna Dalmatiner i varsitt vanligt koppel och herr Dalmatiner i 15m långlina...

Behöver jag ens nämna vilket taikon taikon det är när jag är ute och går?

Diva går hela koppellängden ut i antingen höger eller vänster riktning. Eftersom hon är en Diva tar hon bara hänsyn till sig själv och vill gärna dofta 10-15 min på varje intressant doftfläck vilket resulterar i att hon hela tiden drar mig bakåt och åt sidan. Försöker jag dra med henne framåt lägger hon i bromsen och blänger på mig med sina skelögda ögon...

Kastor stolpar iväg rakt framåt med målet att pinka in så många träd, stolpar, brevlådor och människor som möjligt. Färdriktningen är dock inte lika rak som jag skulle önska, utan för bästa resultat springer man zick-zack och bidrar på ett mycket bra sätt till att att ägare och övriga medföljande hundar är totalt insnodda i ovan nämna långlina.

Sist men inte minst har vi lilla Lilo... trots sina 23 kg är hon en riktig j*vel på att dra i koppel. Lilo har siktet inställt på att springa tillsammans med Kastor och bidrar därmed till ett ökat tempo på promenaden. Med Divas broms blir det alltså +-0 och vi blir därmed stillastående...

Jag har hört forskning om att man förbränner en hel del kalorier medan man sover. Sådan typ av forskning tror jag givetvis stenhårt på och har med det som underlag spenderat resterande dagen sovande på soffan. Jag tvivlar på att det finns någon bättre work-out faktiskt.
Jag kanske skulle gå och bli hund..
Livsstilen äta-sova-fånga bollar är villkor som jag helt klart skulle kunna gå med på. Studier visar att medelhunden sover 21 timmar om dygnet och det skulle jag nog kunna klara av (ett par dagar i alla fall...).

Nog om babbel. I övrigt har jag varit mycket duktig - jag har fått någonting gjort!
Internetbanken vet jag numera hur den fungerar och har betalat in medlemsskap till Fritt Följ, SDS samt beställt fästinghalsband till hela flocken hos elvingsson. Dessutom fick jag mig en positiv överraskning då jag tydligen har fått tillbaka 1100:- extra av Agria utöver de pengar som direktreglerades när Lilo opererades. Härligt! Har jag tur täcker det utgifterna när Lilo ska in till vetten nästa gång och konstatera inkontinensen...

2 kommentarer:

Elin sa...

En förklaring till varför silverfisken lever som den gör kan vara att ingen annan gör det. Det är helt enkelt silverfiskens egen nisch utan konkurrens. Mitt artlexikon har jag inte tillgängligt här så du får googla fram vad den heter på engelska ;) Däremot tycker jag den stora frågan är, hur fick silverfisken sitt svenska namn? Vore intressant att läsa din forskning efterråt!
/Elin - skadad

Anonym sa...

Haha, kul att läsa om den dragande hunden. Vi har också en dalmis från city kids b kull. Känner igen det där precis.... Tycker iofs att min hund är världens goaste, men han är en sort för sig.