Inkontinenta Tant Brun

Notera att siffrorna kanske inte stämmer, men jag har för mig om att det är något i stil med;

50% av alla tikar över 10 års ålder drabbas av juvertumörer
3-4% av alla tikar som kastreras drabbas av inkontinens

Innan Lilo har fyllt fyra år har hon dragit på sig två juvertumörer - varpå jag väljer att kastrera samtidigt eftersom hon haft så jobbiga skendräktigheter då hon mått riktigt dåligt (sista skendräktigheten bäddade hon sönder ett 15-tal lakan och tuggade sönder 4 kontroller, en bärbar telefon - samt min mobil då hon lämnades ensam i några minuter...). Givetvis går hon och blir inkontinent ett tag efter ingreppet!
Egentligen borde jag inte bli ett dugg förvånad; inte med tanke på att min hund under de två åren jag haft henne lyckats dra på sig de mest möjliga - och omöjliga åkommor.

Jag har inte brytt mig särskilt mycket om hennes senaste "sjukdom" då varken jag eller Lilo störts av det. Hon har droppat lite när hon hoppat upp och ner i möbler och ibland då hon kommit in från promenader eller precis har kissat. Lilo verkar inte vara medveten om sin lilla blöta vana - och eftersom jag aldrig sett att hon skämts för det; har det inte varit värre än att jag skurat golvet lite oftare än vanligt.

Jag vet inte om det var tillfälligt, men igår gick hon och droppade mycket mer än vanligt. Vi såg på film på kvällen, Lilo låg på rygg i mitt knä - och helt plötsligt blev det alldeles vått längs med ena byxbenet. Jag reagerar inte nämnvärt, och Lilo sover vidare. Går och byter byxor (äsch, de skulle ändå tvättas) och placerar åter igen sömnig dalmatiner i knät. Det tar några minuter, sedan blir mina byxor ännu blötare...
Jag släpper ut hunden och byter byxor... igen. Därefter blir en miserabel Tant Brun bannlyst till golvet. Lagom jag går och lägger mig finner jag ännu en blöt fläck i sängen... byter lakan och lägger sedan en handduk i sängen som Lilo kan droppa ner. Vaknade dock i morse av att Tant Brun flyttat på sig under natten. Istället för att ligga på handduken, låg hon med huvudet och kroppen under täcket ner mot fotändan och rumpan placerad vid mitt ansikte, som givetvis fått sig en alldeles egen huvudkudde... toppad med ännu en liten kissefläck ^^'

Antar att det får bli ett veterinärbesök framdels (ska ändå dit då Kastor smittade Lilo med noskvalster). Jag tycker det har hållt sig på en lagom nivå, där ingen av oss brytt sig (Lilo reagerade inte över huvudtaget igår när hon kissade ner mig heller), men fortsätter det som igår blir det inte roligt. Jag är väl i grund och botten lite anti medicinering. Tycker det är tråkigt om jag ska behöva stoppa i henne medicin resten av hennes liv pga lite kiss. Är inte risken att hon går och blir resistent mot något?

I övrigt är jag helt slut i huvudet. Håller just nu på med intensivkursen för körkortet och allting bara snurrar i huvudet. Började i måndags, och fyra dagar senare har vi gått igenom rubbet och jag har haft dubbellektioner i körning varje dag...
Jag kan ju konstatera att folk i Linköping kör som idioter! Idag fick jag slänga mig på bromsen åtskilliga gånger då framför allt bilister hittade på egna regler. Aja, har i alla fall fått mycket beröm för att jag har huvudet på skaft och tar hänsyn till alla risker (och tur är väl det...). På tisdag är det halkbanan och både teori samt körning är inplanerad till September. Gissa om jag längtar efter den där rosa lappen?!